tionen varit i kontakt med säkerhetspolisen, som efter några månader
hört av sig och sagt att man kontrollerat uppgifterna och nu släppt
ärendet. I TV-programmet intervjuades också biträdande spanings-
chefen i PU, Ingemar Krusell. Denne uppgav att det inom PU inte fanns
något tips eller uppslag om Karl B:s uppgifter. I anledning av TV-
programmet hade PU gjort en särskild kontroll, varvid konstaterades att
Krusells uppgifter stämde, dvs. Karl B:s uppgifter fanns inte i PU-
materialet.
Några veckor senare förhördes Karl B av PU. Han berättade att
mannen som kontaktat honom var en brittisk medborgare som han känt
sedan början av 1970-talet. Mannen hade kontaktat honom på mån-
dagen eller tisdagen efter mordet. Han skulle komma till Stockholm
dagen därpå och bad då att få träffa Karl B. För Karl B berättade
mannen att engelska underrättelsetjänsten MI 6 fått information om att
mördaren skulle sökas bland sydafrikanska kontakter och att det fanns
ett samband mellan sydafrikansk vapenhandel och mordet. En svensk
polisman eller poliskälla vid säkerhetspolisen skulle vara inblandad.
Efter det att Karl B mottagit denna information hade han försökt
komma i kontakt med PU per telefon men misslyckats. Han hade därför
talat in informationen på band. Bandet hade hans informations-
sekreterare lovat att lämna till säkerhetspolisen i Uppsala, eftersom
denne kände en person som arbetade där. Bandet lämnades på så sätt
till säkerhetspolisen i Uppsala veckan efter mordet. Efter några
månader, i maj-juni, hade Karl B bett informationssekreteraren, som
numera var avliden, att kontrollera vad som hänt i ärendet. Denne hade
kommit tillbaka med uppgiften ”att det är utrett och det har inte lett till
någonting”.
Mer konkret hade informationen inneburit att Boforsaffären och
provisionerna i denna spelat stor roll för mordet. Ett provisionsföretag
A&I Services hade mottagit pengar och ägaren i detta hade bott i
Sydafrika och Rhodesia. Chefen skulle heta Robertson eller Donaldson
och skulle bo omväxlande i London och Johannesburg. I anledning av
informationen hade Karl B skrivit en artikel i Civilförsvarstidningen,
där han påpekade att vapenhandeln och de pengar som fanns där kunde
vara ett spår att nysta i. Därefter hade något mycket egendomligt in-
träffat, enligt Karl B. Han hade blivit uppringd av direktören vid Bofors
Martin Ardbo, som försäkrat att detta var absolut felaktigt och att man
inte skulle gå vidare på det spåret, eftersom det skulle kunna skapa
åtlöje kring civilförsvaret och Karl B.
Ytterligare en vecka senare, i slutet av maj 1994, hörde PU Walter
K, som bekräftade att han under aktuell tid var sektionschef vid säker-
hetspolisen i Uppsala. Walter K uppgav att han vid tiden då bandet