wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/190

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.05 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


tionen varit i kontakt med säkerhetspolisen, som efter några månader

hört av sig och sagt att man kontrollerat uppgifterna och nu släppt

ärendet. I TV-programmet intervjuades också biträdande spanings-

chefen i PU, Ingemar Krusell. Denne uppgav att det inom PU inte fanns

något tips eller uppslag om Karl B:s uppgifter. I anledning av TV-

programmet hade PU gjort en särskild kontroll, varvid konstaterades att

Krusells uppgifter stämde, dvs. Karl B:s uppgifter fanns inte i PU-

materialet.

Några veckor senare förhördes Karl B av PU. Han berättade att

mannen som kontaktat honom var en brittisk medborgare som han känt

sedan början av 1970-talet. Mannen hade kontaktat honom på mån-

dagen eller tisdagen efter mordet. Han skulle komma till Stockholm

dagen därpå och bad då att få träffa Karl B. För Karl B berättade

mannen att engelska underrättelsetjänsten MI 6 fått information om att

mördaren skulle sökas bland sydafrikanska kontakter och att det fanns

ett samband mellan sydafrikansk vapenhandel och mordet. En svensk

polisman eller poliskälla vid säkerhetspolisen skulle vara inblandad.

Efter det att Karl B mottagit denna information hade han försökt

komma i kontakt med PU per telefon men misslyckats. Han hade därför

talat in informationen på band. Bandet hade hans informations-

sekreterare lovat att lämna till säkerhetspolisen i Uppsala, eftersom

denne kände en person som arbetade där. Bandet lämnades på så sätt

till säkerhetspolisen i Uppsala veckan efter mordet. Efter några

månader, i maj-juni, hade Karl B bett informationssekreteraren, som

numera var avliden, att kontrollera vad som hänt i ärendet. Denne hade

kommit tillbaka med uppgiften ”att det är utrett och det har inte lett till

någonting”.

Mer konkret hade informationen inneburit att Boforsaffären och

provisionerna i denna spelat stor roll för mordet. Ett provisionsföretag

A&I Services hade mottagit pengar och ägaren i detta hade bott i

Sydafrika och Rhodesia. Chefen skulle heta Robertson eller Donaldson

och skulle bo omväxlande i London och Johannesburg. I anledning av

informationen hade Karl B skrivit en artikel i Civilförsvarstidningen,

där han påpekade att vapenhandeln och de pengar som fanns där kunde

vara ett spår att nysta i. Därefter hade något mycket egendomligt in-

träffat, enligt Karl B. Han hade blivit uppringd av direktören vid Bofors

Martin Ardbo, som försäkrat att detta var absolut felaktigt och att man

inte skulle gå vidare på det spåret, eftersom det skulle kunna skapa

åtlöje kring civilförsvaret och Karl B.

Ytterligare en vecka senare, i slutet av maj 1994, hörde PU Walter

K, som bekräftade att han under aktuell tid var sektionschef vid säker-

hetspolisen i Uppsala. Walter K uppgav att han vid tiden då bandet