wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/306

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.06 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


hade ryckts ur sitt sammanhang av pressen. För det fall PU önskade ut-

få ifrågavarande handlingar måste en formell ansökan om att få ut

handlingarna inges. Ansökan skulle därefter prövas enligt schweizisk

lag. Ett sådant förfarande hade tillämpats beträffande de handlingar

som utlämnats till Indien.

Sist i uppslaget har ett meddelande från Interpol i New Delhi,

daterat i februari 1997 registrerats. I meddelandet uppges att italienske

medborgaren Ottavio Q söks för arrestering och utlämnande till Indien.

I brottsrubriceringen anges brottslig sammansvärjning, trolöshetsbrott,

bedrägeri, mutbrott, bestickning m.m. Brotten hänförde sig enligt med-

delandet till kontrakt daterat den 24 mars 1986 mellan indiska rege-

ringen och AB Bofors ang. försäljning av 410 fälthaubitsar för totalt

8410 miljoner kronor. Vidare sägs att Bofors i samråd med Ottavio Q

och andra utsett A E Services Ltd i Storbritannien till en av sina agenter

i enlighet med avtal den 15 november 1985 och att Q spelat en av-

görande roll vid avtalets ingående. Av det belopp om drygt 50 miljoner

kronor som betalts till AES konto i Schweiz hade drygt 7 miljoner

kronor under perioden 16-29 september 1986 överförts till annat konto

tillhörande Colbar Investment Ltd. Kontot disponerades av Q och

dennes hustru. Beloppet har därefter överförts vidare till en bank på

Guernsey.

Påstådd vapenexport till Iran

Det första tipset som rör påstående om vapenexport från Bofors till Iran

kom in till PU den 10 mars 1986. En tullassistent i Stockholm kontak-

tade säkerhetspolisen och berättade att en journalist som arbetade med

Bofors påstådda vapenexport till Iran hade kommit fram till att en

iranier i Malmö fungerade som mellanhand. Iranierns namn var

Mahmoud K. Denne, som hade fem andra iranier knutna till sig, hade

kontakt med företaget Scandinavian Commodity och Karl S. Tull-

assistenten ifrågasatte om Bofors vapenexport till Iran kunde kopplas

till Olof Palmes medlingsuppdrag och därmed utgöra ett diffust motiv

till mordet på Olof Palme.

Efter det att tullassistenten också namngivit de fem iranierna som

påstods vara inblandade konstaterade säkerhetspolisen att ingen av dem

var känd och ärendet lades ad acta.

Åkare som uppgett sig ha transporterat vapen m.m. Den 19 maj 1986

kontaktade Henrik W PU per telefon. Henrik W berättade att han fått

fram uppgifter som gjorde att han kände sig helt säker på vad och vilka

som låg bakom mordet på Olof Palme. Hans källa hade alltsedan

mordet på Olof Palme hotats att inte tala om vad han visste. Källan