hade ryckts ur sitt sammanhang av pressen. För det fall PU önskade ut-
få ifrågavarande handlingar måste en formell ansökan om att få ut
handlingarna inges. Ansökan skulle därefter prövas enligt schweizisk
lag. Ett sådant förfarande hade tillämpats beträffande de handlingar
som utlämnats till Indien.
Sist i uppslaget har ett meddelande från Interpol i New Delhi,
daterat i februari 1997 registrerats. I meddelandet uppges att italienske
medborgaren Ottavio Q söks för arrestering och utlämnande till Indien.
I brottsrubriceringen anges brottslig sammansvärjning, trolöshetsbrott,
bedrägeri, mutbrott, bestickning m.m. Brotten hänförde sig enligt med-
delandet till kontrakt daterat den 24 mars 1986 mellan indiska rege-
ringen och AB Bofors ang. försäljning av 410 fälthaubitsar för totalt
8410 miljoner kronor. Vidare sägs att Bofors i samråd med Ottavio Q
och andra utsett A E Services Ltd i Storbritannien till en av sina agenter
i enlighet med avtal den 15 november 1985 och att Q spelat en av-
görande roll vid avtalets ingående. Av det belopp om drygt 50 miljoner
kronor som betalts till AES konto i Schweiz hade drygt 7 miljoner
kronor under perioden 16-29 september 1986 överförts till annat konto
tillhörande Colbar Investment Ltd. Kontot disponerades av Q och
dennes hustru. Beloppet har därefter överförts vidare till en bank på
Guernsey.
Påstådd vapenexport till Iran
Det första tipset som rör påstående om vapenexport från Bofors till Iran
kom in till PU den 10 mars 1986. En tullassistent i Stockholm kontak-
tade säkerhetspolisen och berättade att en journalist som arbetade med
Bofors påstådda vapenexport till Iran hade kommit fram till att en
iranier i Malmö fungerade som mellanhand. Iranierns namn var
Mahmoud K. Denne, som hade fem andra iranier knutna till sig, hade
kontakt med företaget Scandinavian Commodity och Karl S. Tull-
assistenten ifrågasatte om Bofors vapenexport till Iran kunde kopplas
till Olof Palmes medlingsuppdrag och därmed utgöra ett diffust motiv
till mordet på Olof Palme.
Efter det att tullassistenten också namngivit de fem iranierna som
påstods vara inblandade konstaterade säkerhetspolisen att ingen av dem
var känd och ärendet lades ad acta.
Åkare som uppgett sig ha transporterat vapen m.m. Den 19 maj 1986
kontaktade Henrik W PU per telefon. Henrik W berättade att han fått
fram uppgifter som gjorde att han kände sig helt säker på vad och vilka
som låg bakom mordet på Olof Palme. Hans källa hade alltsedan
mordet på Olof Palme hotats att inte tala om vad han visste. Källan