wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/387"

Från wpu.nu

(Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
 
Sidans statusSidans status
-
Ej korrekturläst
+
Ej korrekturläst
Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 1: Rad 1:
Utskottet riktade allvarlig kritik mot justitieministern i följande hän-
+
Utskottet riktade allvarlig kritik mot justitieministern i följande hänseende: <sup>(38)
 +
</sup>
  
seende:38
 
  
 +
 +
 +
 +
== ={
 
38 1988/89:KU 30 s. 59.
 
38 1988/89:KU 30 s. 59.
  

Versionen från 26 oktober 2021 kl. 09.52

Den här sidan har inte korrekturlästs


Utskottet riktade allvarlig kritik mot justitieministern i följande hänseende: (38)



== ={ 38 1988/89:KU 30 s. 59.

39 Enligt en socialdemokratisk reservation borde ingen kritik riktas mot den

tidigare justitieministern i denna del. Reservanterna, som inte ansåg att ut-

skottet skulle ta ställning till annat än om justitieministern hade bort underrätta

förundersökningsledningen om Ebbe Carlssons verksamhet, skrev bl.a.: ”Ut-

skottet har som nämnts tidigare i olika sammanhang behandlat frågan om s.k.

informella kontakter mellan regeringskansliet och myndigheterna och har då

framhållit att stor återhållsamhet måste iakttas vid sådana kontakter, särskilt i

sådana fall då frågan rör myndighetsutövning mot enskild eller som rör

tillämpning av lag (11 kap. 7 § regeringsformen). Dessa informella kontakter

bör enligt vad utskottet uttalat i särskilt hög grad avse informationsutbyte.

– Det kan hävdas att det skulle ha varit svårt för justitieministern att informera

åklagarna om Ebbe Carlssons verksamhet utan att överskrida de gränser för in-

gripande i myndighetsutövning som är uppställda i 11 kap. 7 & regerings-

Utskottet vill erinra om regeringsingripandet den 5 februari 1987 då det

uppdrogs åt riksåklagaren att leda förundersökningen. Beslutet hade bl.a.

sin grund i de motsättningar som förelåg mellan spaningsledningen och

åklagarna.

Anna-Greta Leijon borde mot denna bakgrund i vart fall efter samman-

träffandet den 27 mars ha anmodat Ebbe Carlsson att i fortsättningen

hänvända sig till förundersökningsledningen. I stället fortsatte hon själv att

sammanträffa med Ebbe Carlsson vid flera ytterligare tillfällen utan att

åklagarna var informerade och utan att hon försäkrade sig om att informa-

tion getts till dessa. Anna-Greta Leijon tog initiativ till att Ebbe Carlsson i

hennes och Nils Erik Åhmanssons närvaro informerade statssekreterarna

Sten Heckscher och Kjell Larsson. Magnus Sjöberg (dåvarande riks-

åklagaren, vår anm.) har erinrat om att detta skedde utan åklagarnas med-

verkan och utan deras kännedom. Särskilt under den sedvanliga genom-

gång som åklagare och spaningsledningen hade den 4 maj med justitie-

ministern åsidosattes åklagarna på ett uppseendeväckande sätt genom att de

undanhölls information som andra närvarande besatt.

Den begränsade syn på förundersökningsledningens roll som detta ger ut-

tryck för gäller i högsta grad också utfärdandet av det s.k. rekommen-

dationsbrevet. Anna-Greta Leijon underlät således att upplysa åklagarna

om sin avsikt att utfärda brevet och informerade inte heller åklagarna i

efterhand om åtgärden.

Enligt utskottets mening har Anna-Greta Leijon inte vidtagit tillräckliga

åtgärder för att tillse att information om Ebbe Carlssons verksamhet på ett

tidigare stadium redovisades för åklagarna utan tvärtom i olika avseenden

negligerat förundersökningsledningen. Nu angivna omständigheter ger ut-

skottet anledning att rikta allvarlig kritik mot dåvarande justitieministern.39