wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/388"

Från wpu.nu

Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 9: Rad 9:
 
Den 1 juni 1988 omkring kl. 22.30 stoppades Per K i tullen i Helsingborg efter att ha kommit med färja från Helsingör.  
 
Den 1 juni 1988 omkring kl. 22.30 stoppades Per K i tullen i Helsingborg efter att ha kommit med färja från Helsingör.  
  
Per K var den polisman som avdelats att bistå Ebbe Carlsson. När han i bil åkte genom tullen blev han tillfrågad om han hade något att förtulla, vilket han förnekade. Vid kontroll av bilen hittades elektronisk utrustning. På
+
Per K var den polisman som avdelats att bistå Ebbe Carlsson. När han i bil åkte genom tullen blev han tillfrågad om han hade något att förtulla, vilket han förnekade. Vid kontroll av bilen hittades elektronisk utrustning. På tullpersonalens fråga vad det var för utrustning han medförde svarade han att det var elektronisk avlyssningsutrustning.
  
tullpersonalens fråga vad det var för utrustning han medförde svarade
+
Han legitimerade sig som polis och visade även ett rekommendationsbrev som han fått av [[Sune Sandström]], som var chef för säkerhetspolisen sedan {{Tid|1987-09-15}}.
  
han att det var elektronisk avlyssningsutrustning. Han legitimerade sig
+
Efter kontroll med säkerhetspolisen samma natt lämnades tullen besked om att säkerhetspolisen inte hade med avlyssningsutrustningen att göra.
  
som polis och visade även ett rekommendationsbrev som han fått av
+
Efter att Rikspolisstyrelsens direktion extrainkallats till möte {{Tid|1988-06-02}}underrättades tullen om att Rikspolisstyrelsen inte ville befatta sig med utrustningen.
  
Sune Sandström, som var chef för säkerhetspolisen sedan den 15
+
Tullen underrättade åklagaren, som inledde förundersökning. {{Tid|1989-06-08}}väcktes åtal mot sex personer.
 
 
september 1987. Efter kontroll med säkerhetspolisen samma natt
 
 
 
lämnades tullen besked om att säkerhetspolisen inte hade med avlyss-
 
 
 
ningsutrustningen att göra. Efter att Rikspolisstyrelsens direktion extra-
 
 
 
inkallats till möte den 2 juni 1988 underrättades tullen om att Riks-
 
 
 
polisstyrelsen inte ville befatta sig med utrustningen. Tullen under-
 
 
 
rättade åklagaren, som inledde förundersökning. Den 8 juni 1989
 
 
 
väcktes åtal mot sex personer.
 
  
 
Rättegången vid Stockholms tingsrätt
 
Rättegången vid Stockholms tingsrätt

Versionen från 28 oktober 2021 kl. 11.21

Den här sidan har inte korrekturlästs


Ytterligare granskningar

Verksamhetens avslöjande ledde till rättsliga efterspel, dels genom de rättegångar tullingripandet i Helsingborg resulterade i, dels genom att det uppdagades att olovlig avlyssning redan tidigare förekommit vilket sedermera också ledde till rättegångar. Domarna i dessa de s.k. smuggel- respektive buggningsmålen redovisas nedan.

Det s.k. smugglingsmålet (40)

Bakgrund

Den 1 juni 1988 omkring kl. 22.30 stoppades Per K i tullen i Helsingborg efter att ha kommit med färja från Helsingör.

Per K var den polisman som avdelats att bistå Ebbe Carlsson. När han i bil åkte genom tullen blev han tillfrågad om han hade något att förtulla, vilket han förnekade. Vid kontroll av bilen hittades elektronisk utrustning. På tullpersonalens fråga vad det var för utrustning han medförde svarade han att det var elektronisk avlyssningsutrustning.

Han legitimerade sig som polis och visade även ett rekommendationsbrev som han fått av Sune Sandström, som var chef för säkerhetspolisen sedan 1987-09-15 .

Efter kontroll med säkerhetspolisen samma natt lämnades tullen besked om att säkerhetspolisen inte hade med avlyssningsutrustningen att göra.

Efter att Rikspolisstyrelsens direktion extrainkallats till möte 1988-06-02 underrättades tullen om att Rikspolisstyrelsen inte ville befatta sig med utrustningen.

Tullen underrättade åklagaren, som inledde förundersökning. 1989-06-08 väcktes åtal mot sex personer.

Rättegången vid Stockholms tingsrätt

De sex som åtalades var förutom Per K även Ebbe Carlsson, Jan B,

Walter K, Per J och den person som i vår rapport benämns polisman A.

formen. Enligt utskottets bedömning skulle hon dock utan att överskrida dessa

gränser ha kunnat upplysa förundersökningsledningen om att rikspolischefen

hade information att ge. – Emellertid har Anna-Greta Leijon vid flera tillfällen

erinrat rikspolischefen om vikten av att hålla åklagarna underrättade. Hon har

haft anledning att anta att hennes erinringar gett resultat.” – På den grunden an-

såg reservanterna att ”Anna-Greta Leijon vidtagit tillräckliga åtgärder för att

tillse att åklagarna hölls underrättade”. (1988/98:KU 30 s. 104)

40 Se Stockholms tingsrätts dom och akt i målet B 16-287-89 och Svea hov-

rätts, avdelning 11, dom och akt i målet B 1720/91.