wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/53

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.05 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


trodde att anledningen till besöket var att Göran S, som i likhet med

polisman A var skjutinstruktör, skulle diskutera någon sådan ange-

lägenhet med polisman A. Besöket kanske varade en halvtimma. Det

diskuterades inget politiskt.

Per A, vid förhörstillfället avdelningsdirektör vid FMV, uppgav

följande. Han hade känt polisman A sedan 1982 eller 1983. De träf-

fades vid vapentester i samarbete mellan försvaret och polisen. De var

bägge intresserade av skytte och vapen och träffades fortfarande.

Polisman A var numera agent för en vapenfirma från vilken FMV

köpte vapen. Före 1986 hade han varit hemma hos polisman A tre, fyra

gånger, i samband med skjutövningar. (Per A nämnde i sammanhanget

bl.a. namnet på den f.d. militären.) Av polisman A:s poliskollegor hade

Per A träffat polisman F några gånger. – Han hade fått höra att A låg på

sjukhus med brusten blindtarm. Han kände en person vars far dött i den

åkomman och visste att det var allvarligt samt beslöt därför att besöka

polisman A och överlämna en chokladask på fredagen den 28 februari

efter arbetets slut. När han kom – oanmäld – till sjukhuset fick han veta

att A skrivits ut samma dag. Han ringde då A och frågade om han fick

komma och hälsa på. Polisman A, som normalt var framåt och hög-

ljudd ”lät som ett litet barn egentligen”. Per A kom dit vid sex-tiden

och de satt och pratade någon timma. Polisman A var ensam. På fråga

uppgav Per A att A rörde sig ”väldigt dåligt”. Skälet till att polisman A

hade lämnat sjukhuset trots att han var så dålig var att han inte trivdes

med miljön, personalen osv. – Per A hade besökt kontoret på

Regeringsgatan, troligen dock efter detta tillfälle. Han trodde att det var

den f.d. militären som stod för den lägenheten. Den var liten och deras

firma växte snart ur den. – Efter besöket hade Per A åkt direkt hem;

han bodde då fortfarande hos sin mamma. – Via försvaret, som hade

kontaktats av polisen, blev han omedelbart efter mordet tillfrågad om

han kunde hjälpa till att identifiera mordkulan. På söndagmorgonen

hämtades han av en polisbil och sammanträffade med Vincent Lange.

Han kom fram till att det var en Winchester Western, kaliber .38 eller

.357. Efter att ha fått upplysningar om kulans vikt förstod han att det

var en .357 Magnum, på räfflorna kunde man se att det var en Smith &

Wesson eller någon av kopiorna. Sedan hörde han ingenting på många

herrans år, förrän han kallades för en provskjutning av sin Smith &

Wesson. Det var således det andra tillfället han hade haft med mord-

utredningen att göra (och detta förhör var det tredje). – Per A trodde

definitivt inte att polisman A har med mordet att göra. De hade aldrig

pratat politik.

Av de uppgifter som de hörda sammantaget lämnade framgick

vidare att polisman A betraktades som särpräglad, i olika hänseenden