med Y. Flera från varandra oberoende uppgifter i uppslaget pekar på ett
i skilda hänseenden extremt beteende från polisman C:s sida. Det finns
vidare flera från varandra oberoende uppgifter om att polisman C
förevisat vapen på ett sätt som väckt uppseende.
Kommissionen har tagit del av en akt om polisman C hos säker-
hetspolisen. Sakligt sett innehöll den inget värt att notera i detta
sammanhang, utöver det som redan framgått av materialet hos PU.
Utanför PU förekommer polisman C i polisstyrelsens utredning om
högerextremism, jfr ovan. Polisman C berörs av i vart fall tre avsnitt i
den utredningen: uppgiften om att han på sin fritid velat ”kvittera ut”
en god vän, här benämnd Y, som gripits efter ett bråk mellan skinheads
och invandrare, påstående om en händelse på Operabaren i Stockholm,
där polisman C skulle ha uppvisat en svensk flagga med hakkors fästad
på kavajslagets undersida (oklar tidpunkt) och polismäns resor till
Sydafrika.
Natten den 8 november 1986 greps 23 personer i Gamla stan i
Stockholm, misstänkta för misshandel efter en attack på en grupp
invandrare. Samtliga gripna utom två, Y och en kamrat till denne, var
s.k. skinheads. De gripna frigavs senare under natten efter konfronta-
tioner och identifiering. Y kvarhölls dock eftersom han var bosatt i
USA och inte hade fastställbar adress i Sverige. Kort efter det att Y:s
kamrat hade släppts ringde polisman C till vaktdistrikt 3, enligt vad
som framgår av den promemoria som vakthavande befäl vid vakt-
distriktet senare upprättade. C uppgav sig vara kriminalinspektör samt
att Y och dennes kamrat var ett par av hans bästa vänner. Polisman C
sade vidare att Y inte var någon buse och att denne inte gjort något
olagligt. C ringde sedan ytterligare en gång för att ”kvittera ut” Y.
Senare på natten infann sig polisman C på polisstationen och
bekräftade Y:s tillfälliga adress i Stockholm. Sedan uppgifterna kon-
trollerats släpptes Y, eftersom adressen därmed var fastställd.
Vakthavande befäl anmälde det inträffade till polisens klago-
målssektion (internutredning). Biträdande länspolismästaren beslutade
att inte föra saken vidare till åklagare, eftersom misstanke om brott inte
förelåg. Händelsen uppmärksammades sedan i massmedia, varefter
biträdande länspolismästaren beslöt att i, som det heter i polisstyrelsens
rapport, ”klarläggande syfte” anmäla det inträffade till åklagare.
Åklagaren höll förhör med den vakthavande kriminalinspektören och
lade sedan ner förundersökningen med motiveringen att brott inte
förelåg. Polisstyrelsens utredningsgrupp inhämtade för sin del uppgifter
från polisman C och de två polismän vid vaktdistrikt 3 som talade med
denne under natten. I sin bedömning konstaterade polisstyrelsen att
polisman C inte agerat i tjänsten: