wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/79"

Från wpu.nu

(Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
 
 
(En mellanliggande version av samma användare visas inte)
Sidans statusSidans status
-
Ej korrekturläst
+
Korrekturläst
Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 1: Rad 1:
Per-Göran Näss: ”Beslut 1986-06-12. Ärendet föranleder ingen vidare
+
Per-Göran Näss: ”Beslut 1986-06-12. Ärendet föranleder ingen vidare åtgärd ...”.
  
åtgärd ....
+
Utredningsåtgärderna mot polisman G blev föremål för JO:s pröv-ning (JO:s beslut 1988-02-19). Anmälan ingavs genom att kriminalkommissarien John J vid ett besök hos JO i mars 1987 lämnade en redogörelse för ingripandena mot Polisman G, så som denne uppfattat dem. Det framgår att polisman G upplevt de vidtagna åtgärderna som mycket obehagliga. Efter att ha konstaterat att de förhör som hållits med polisman G och hans sambo haft stöd i rättegångsbalken ägnade JO en hel del uppmärksamhet åt en genomsökning som ägt rum av polisman G:s klädskåp på VD 1. Enligt JO var det i någon mån osäkert om ingreppet var att betrakta som husrannsakan i regeringsformens mening eller om det ”varit ett utflöde av det civilrättsliga förhållandet mellan polismyndigheten och polisman G såsom arbetstagare/skåpinnehavare”. JO var närmast benägen att se det som en husrannsakan. Någon direkt kritik från JO:s sida utmynnade resonemanget dock inte i. Till saken hör att det förblev oklart vad den som ytterst föranstaltat om åtgärden, polisöverintendenten Hans Wranghult, åsyftat med densamma. Enligt Wranghults egen uppfattning avsåg han inte att någon husrannsakan skulle göras, utan endast att de allmänna utrymmen som polisman G disponerade skulle undersökas. JO:s beslut, som kan betraktas som något överslätande, avslutas med en bedömning som bekräftar att JO haft överseende med enskildheter, men ogillade helheten:
  
Utredningsåtgärderna mot polisman G blev föremål för JO:s pröv-
+
''Jag har --- svårt att värja mig för intrycket att man gått onödigt bryskt tillväga mot polisman G och att det i viss mån förekommit påtryckningar för att denne skulle gå med på olika åtgärder. Det förefaller således som om åtgärderna mot polisman G borde ha kunnat genomföras på ett betydligt smidigare sätt.''
 
 
ning (JO:s beslut 1988-02-19). Anmälan ingavs genom att krimi-
 
 
 
nalkommissarien John J vid ett besök hos JO i mars 1987 lämnade en
 
 
 
redogörelse för ingripandena mot Polisman G, så som denne uppfattat
 
 
 
dem. Det framgår att polisman G upplevt de vidtagna åtgärderna som
 
 
 
mycket obehagliga.
 
 
 
Efter att ha konstaterat att de förhör som hållits med polisman G och
 
 
 
hans sambo haft stöd i rättegångsbalken ägnade JO en hel del
 
 
 
uppmärksamhet åt en genomsökning som ägt rum av polisman G:s
 
 
 
klädskåp på VD 1. Enligt JO var det i någon mån osäkert om ingreppet
 
 
 
var att betrakta som husrannsakan i regeringsformens mening eller om
 
 
 
det ”varit ett utflöde av det civilrättsliga förhållandet mellan polismyn-
 
 
 
digheten och polisman G såsom arbetstagare/skåpinnehavare”. JO var
 
 
 
närmast benägen att se det som en husrannsakan. Någon direkt kritik
 
 
 
från JO:s sida utmynnade resonemanget dock inte i. Till saken hör att
 
 
 
det förblev oklart vad den som ytterst föranstaltat om åtgärden, polis-
 
 
 
överintendenten Hans Wranghult, åsyftat med densamma. Enligt
 
 
 
Wranghults egen uppfattning avsåg han inte att någon husrannsakan
 
 
 
skulle göras, utan endast att de allmänna utrymmen som polisman G
 
 
 
disponerade skulle undersökas. JO:s beslut, som kan betraktas som
 
 
 
något överslätande, avslutas med en bedömning som bekräftar att JO
 
 
 
haft överseende med enskildheter, men ogillade helheten:
 
 
 
Jag har --- svårt att värja mig för intrycket att man gått onödigt bryskt
 
 
 
tillväga mot polisman G och att det i viss mån förekommit påtryckningar
 
 
 
för att denne skulle gå med på olika åtgärder. Det förefaller således som om
 
 
 
åtgärderna mot polisman G borde ha kunnat genomföras på ett betydligt
 
 
 
smidigare sätt.
 
 
 
Vissa uppslag, som har sakligt samband med de föregående
 
  
 +
'''Vissa uppslag, som har sakligt samband med de föregående'''<br>
 
”Löjtnant X”
 
”Löjtnant X”
  
Under november 1987 inkom uppgifter om ”löjtnant X”. Löjtnant X
+
Under november 1987 inkom uppgifter om ”löjtnant X”. Löjtnant X var mycket lik fantombilden. Han hade bakgrund som fallskärmsjägare och ingick i en antisabotagestyrka inom flygvapnet samt hade mycket god tillgång till vapen. Det uppgavs att X umgicks i kretsar som var politiskt extrema. Säkerhetspolisen anlitades för att biträda med utredningen. Vissa efterforskningar gjordes och säkerhetspolisen återkom i april 1988 med besked från Per-Göran Näss att det fanns ”näring” i tipset.
 
 
var mycket lik fantombilden. Han hade bakgrund som fallskärmsjägare
 
 
 
och ingick i en antisabotagestyrka inom flygvapnet samt hade mycket
 
 
 
god tillgång till vapen. Det uppgavs att X umgicks i kretsar som var
 
 
 
politiskt extrema. Säkerhetspolisen anlitades för att biträda med utred-
 
 
 
ningen. Vissa efterforskningar gjordes och säkerhetspolisen återkom i
 
 
 
april 1988 med besked från Per-Göran Näss att det fanns ”näring” i
 
 
 
tipset.
 

Nuvarande version från 7 juni 2022 kl. 09.55

Den här sidan har korrekturlästs


Per-Göran Näss: ”Beslut 1986-06-12. Ärendet föranleder ingen vidare åtgärd ...”.

Utredningsåtgärderna mot polisman G blev föremål för JO:s pröv-ning (JO:s beslut 1988-02-19). Anmälan ingavs genom att kriminalkommissarien John J vid ett besök hos JO i mars 1987 lämnade en redogörelse för ingripandena mot Polisman G, så som denne uppfattat dem. Det framgår att polisman G upplevt de vidtagna åtgärderna som mycket obehagliga. Efter att ha konstaterat att de förhör som hållits med polisman G och hans sambo haft stöd i rättegångsbalken ägnade JO en hel del uppmärksamhet åt en genomsökning som ägt rum av polisman G:s klädskåp på VD 1. Enligt JO var det i någon mån osäkert om ingreppet var att betrakta som husrannsakan i regeringsformens mening eller om det ”varit ett utflöde av det civilrättsliga förhållandet mellan polismyndigheten och polisman G såsom arbetstagare/skåpinnehavare”. JO var närmast benägen att se det som en husrannsakan. Någon direkt kritik från JO:s sida utmynnade resonemanget dock inte i. Till saken hör att det förblev oklart vad den som ytterst föranstaltat om åtgärden, polisöverintendenten Hans Wranghult, åsyftat med densamma. Enligt Wranghults egen uppfattning avsåg han inte att någon husrannsakan skulle göras, utan endast att de allmänna utrymmen som polisman G disponerade skulle undersökas. JO:s beslut, som kan betraktas som något överslätande, avslutas med en bedömning som bekräftar att JO haft överseende med enskildheter, men ogillade helheten:

Jag har --- svårt att värja mig för intrycket att man gått onödigt bryskt tillväga mot polisman G och att det i viss mån förekommit påtryckningar för att denne skulle gå med på olika åtgärder. Det förefaller således som om åtgärderna mot polisman G borde ha kunnat genomföras på ett betydligt smidigare sätt.

Vissa uppslag, som har sakligt samband med de föregående
”Löjtnant X”

Under november 1987 inkom uppgifter om ”löjtnant X”. Löjtnant X var mycket lik fantombilden. Han hade bakgrund som fallskärmsjägare och ingick i en antisabotagestyrka inom flygvapnet samt hade mycket god tillgång till vapen. Det uppgavs att X umgicks i kretsar som var politiskt extrema. Säkerhetspolisen anlitades för att biträda med utredningen. Vissa efterforskningar gjordes och säkerhetspolisen återkom i april 1988 med besked från Per-Göran Näss att det fanns ”näring” i tipset.