Gruppen fortsatte med att konstatera att polismannen i fråga, dvs.
polisman B, tidigare omplacerats ”bl.a.” på grund av sin negativa
attityd till kvinnliga poliser. Den slog vidare fast att polismannen inte
begått något brott, att det han gjort hade skett utanför tjänsteutövningen
och att det inte påståtts att han påverkats av sina åsikter i sin tjänst.
Men genom att arrangera sammankomsterna och genom telefonsam-
talet till VD 1 hade han ”visat prov på ett så dåligt omdöme att detta i
sin tur varit ägnat att allvarligt rubba allmänhetens förtroende såväl för
honom som enskild polisman som för polisen i stort.”
Bedömningen resulterade i att polisstyrelsen agerade för att avskära
polisman B från fortsatt tjänst, se under följande rubrik.
Stockholms polisstyrelses begäran att en polisman skulle försättas i
disponibilitet
Mot den bakgrund som beskrivits under de två föregående rubrikerna
ville polisstyrelsen få polisman B:s agerande prövat disciplinärt. Det
konstaterades att de lagliga möjligheterna för detta var begränsade, men
att det fanns ”en sällan nyttjad möjlighet för regeringen att jämlikt 7
kap. 7 § LOA försätta arbetstagare vid polisväsendet i disponibilitet”.
Därför beslöt polisstyrelsen att begära att Rikspolisstyrelsen under-
ställde regeringen denna fråga. (Försättande i disponibilitet innebär att
personen i fråga avstängs från sitt arbete, men får behålla sin lön.)
Beslutet fattades den 25 januari 1988. I juni 1988 anmälde en
privatperson, May N, polisstyrelsens utredning och handläggning därav
till granskning hos JO. Drygt ett år efter polisstyrelsens begäran, den 14
februari 1989, fattade Rikspolisstyrelsen beslut i ärendet.
Rikspolisstyrelsen konstaterade att försättande i disponibilitet enligt
det åberopade lagrummet kunde komma i fråga, då det är nödvändigt
för rikets bästa. Det krävdes därvid enligt Rikspolisstyrelsen, att det
föreligger ett starkt nationellt säkerhetsintresse för att med stöd av
denna bestämmelse mot någons vilja koppla bort denne från arbetet. I
sak gjorde Rikspolisstyrelsen till synes en annan bedömning än polis-
styrelsen av de aktuella sammankomsterna:
skilt då han mordnatten ringt upp en tjänstgörande polisman och uttryckt
nedsättande omdömen om den mördade statsministern.
Det skall här noteras att det är fråga om samme polisman som stod som
arrangör till de under punkten 2 redovisade sammankomsterna. Det bör
därför enligt gruppens mening här i ett sammanhang göras en samlad
bedömning.