I det material som Rikspolisstyrelsen hade att utgå från påvisades inga
omständigheter som medförde att polisman B skulle anses ansvarig för
”vissa åhörares beteende vid vissa sammankomster”. Rikspolisstyrelsen
ansåg därför inte att polisman B:s roll som arrangör av samman-
komsterna kunde medföra att han skulle försättas i disponibilitet.
Beträffande telefonsamtalet ansåg Rikspolisstyrelsen att det var svårt
att klarlägga exakt vad som sagts. ”Det torde emellertid stå klart att X
(polisman B, vår anm) uttalat något värdeomdöme om Olof Palme och
att detta inte varit positivt”, konstaterade man emellertid. I ärendet hade
även inkommit en skrivelse från den som hade mottagit samtalet. I
skrivelsen tonades betydelsen av det inträffade ned. Det hade snarare
varit fråga om ett ”störande privatsamtal” än något anmärkningsvärt.
Rikspolisstyrelsen ansåg att det var ”olämpligt av X att ringa detta sam-
tal och ge det ett innehåll som kunde väcka den förargelse som
uppenbarligen blev fallet”. Det kunde emellertid inte bli fråga om att på
den grunden försätta polismannen i disponibilitet.
Ytterligare drygt ett år senare, den 3 april 1990, riktade JO i sitt
granskningsbeslut vad som får uppfattas som allvarlig kritik mot polis-
styrelsen i Stockholm. JO delade Rikspolisstyrelsens bedömning om
när försättande i disponibilitet rättsligen kan komma ifråga. Beträffande
utredningen om sammankomsterna och telefonsamtalet gjorde JO föl-
jande bedömningar:15
15 JO:s beslut 1990-04-03.
16 Skrivelsen hade tidigare återgivits av JO. Den hade följande lydelse (citerat
från JO:s beslut): ”Undertecknad tjänstgjorde som vakthavande befäl vid VD 1
natten då Olof Palme mördades. Ett till mig inkommande telefonsamtal från
De ämnen som avhandlades vid de föredrag som hölls vid samman-
komsterna – och som alltså torde få antas ha varit ett av skälen till varje
deltagares närvaro – var --- av den arten att de knappast kan sägas föra
tanken till något slag av extrem politisk uppfattning; utöver ämnen av det
slag som anges i arbetsgruppens rapport avhandlades frågor som exempel-
vis Skolan förr och nu, Polismannens olika roller inför domstol och
Arbetarrörelsens historia i Sverige.
Arbetsgruppen och polisstyrelsen har vid sina överväganden fäst stor vikt
vid innehållet i det telefonsamtal som lagts X till last. Det har emellertid
inte genom arbetsgruppens utredning klarlagts vad som yttrats vid samtalet.
I rapporten, som låg till grund för polisstyrelsens framställning till RPS, har
det angivits att vakthavande befälet, Anders B, funnit samtalet så
anmärkningsvärt att han anmält det till vaktdistriktschefen. Denna passus i
rapporten, som närmast förefaller att ha grundats på hörsägen, står inte i
överensstämmelse med vad Anders B har uppgivit i sin promemoria som
han överlämnat till JO.16