Åke Larsson: har stannat och så -. Det var därför dom hoppade ur kan man säga och sen kanske lite av nyfikenhet också. Och vi tänkte väl inte mer på det va' sen.
FHL Lars Jonsson: Så ingen av er hade liksom klart för sig vad som hade egentligen inträffat?
Åke Larsson: Nehej, ingen aning.
FHL Lars Jonsson: Nej.
Åke Larsson: Ingen aning.
FHL Lars Jonsson: Ni visste då inte att det var någon som hade blivit skjuten?
Åke Larsson: Nehej, inte nån.
FHL Lars Jonsson: Ingen av er i bilen?
Åke Larsson: Nehej. Nehej. Det tror jag inte i alla fall. Jag kan ju bara svara för mig själv -.
FHL Lars Jonsson: Ja, jag förstår det, men det framgick inte av vad ni yttrade, så att säga, i bilen eller vad Anna Hage eller Karin Johansson sa innan dom lämnade bilen?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Kan du beskriva någon av dom här människorna som du ser, är det möjligt alltså? Om vi nu säger ...
Åke Larsson: Det är väldigt svårt alltså för det - det kan ha vart precis -.
Man ser ju under -, bara mörka gestalter egentligen va' när man tittar till så här snabbt va'. Och vad jag tror nu -, jag tror det var tre killar alltså.
Men nu visar det sig att det var Lisbeth Palme som står där, men det hade jag inte en aning om. Det kunde -, det kunde jag inte --.
FHL Lars Jonsson: Det var tre gestalter alltså?
Åke Larsson: Tre gestalter kan jag säga. För jag tittade inte efter så noga för jag hade mest ögonen på vägen eftersom vi då rullar fram så här va'.
FHL Lars Jonsson: Jaha, La du möjligtvis märke till någon annan människa som kom gående eller rörde sig på trottoaren i närheten av den här händelsen?
Åke Larsson: Nehej, inte som jag kan säga helt säkert så där jag vet. Det tror jag inte.
FHL Lars Jonsson: Det gjorde du inte - ?
Åke Larsson: Det fanns säkert personer runt omkring där men det tänkte inte jag på på nåt sätt, det gjorde jag inte.