F: Någonting mer?
F: ... Du kan ju inte gärna veta vad: som
Sunniva T : Nej. För jag jámfor vad jag vet om mitt liv, om mig själv, det är ju det, man har sig själv som referenspunkt. När jag titta .
F: Någon slags maskat eller?
Sunniva T : Ja det är en slags Det där vet jag att det finns, Eftersom han sitter så här, så när jag tänker efter, vad var det han hade på sig, så vet jag att det vad jag menar med men jag kan inte säga om den är delad eller var
F: Såg du något ha?
Sunniva T : Nej.
F: Du lade inte märke till något sånt?
Sunniva T : Nej.
F: Sådana och sånt?
Sunniva T : Nej.
F: Du tänkte inte på det heller?
Sunniva T : Nej.
F: Fanns det
Sunniva T : för jag ser honom härifrån. Jag ser hans, vänta nu, om han sitter så här så ser jag honom så.. Du ser hans högra axel? Ja, jag ser hans högra arm, och där kan jag inte minnas att
Nästan lika mörkblått som din tröja, inte riktigt.