FHL Ola Ericson-Boija: Någonting mer?
Sunniva T : .........
FHL Ola Ericson-Boija: ... .... Du kan ju inte gärna veta vad som
Sunniva T : Nej. För jag jämfor vad jag vet om mitt liv, om mig själv, det är ju det, man har sig själv som referenspunkt. När jag titta
FHL Ola Ericson-Boija: Någon slags eller?
Sunniva T : Ja det är en slags
Det där vet jag att det finns,
Eftersom han sitter så här, så när jag tänker efter, vad var det han hade på sig, så vet jag att det var vad jag menar med , men jag kan inte säga om den är delad eller
FHL Ola Ericson-Boija: Såg du något
ha?
Sunniva T : Nej.
FHL Ola Ericson-Boija: Du lade inte märke till något sånt?
Sunniva T : Nej.
FHL Ola Ericson-Boija: Sådana och sånt?
Sunniva T : Nej.
FHL Ola Ericson-Boija: Du tänkte inte på det heller?
Sunniva T : Nej.
FHL Ola Ericson-Boija: Fanns det
Sunniva T : för jag ser honom härifrån. Jag ser hans, vänta nu, om han sitter så här så ser jag honom så..
FHL Ola Ericson-Boija: Du ser hans högra axel?
Sunniva T : Ja, jag ser hans högra arm, och där kan jag inte minnas att
. Nästan lika mörkblått som din tröja, inte riktigt.