wpu.nu

Sida:Pol-2019-06-05-08-19-L261-01-D-Robert Gustafsson Grand och WT observationer.pdf/18

Från wpu.nu

The printable version is no longer supported and may have rendering errors. Please update your browser bookmarks and please use the default browser print function instead.
Den här sidan har korrekturlästs


FL1 Hans Melander: Ah.

Robert Gustafsson: Mm. Så att när vi går in då är det ju upptänt i salongen och det är, folk går och sätter sig och letar platser och sådär.


FL1 Hans Melander: Mm.

Robert Gustafsson: Då var ju inte de där. Det var ingen som noterade dem där då utan vi sitter ju ner när de kommer petar och säger ”du där är Palme” och vänder sig om. Då håller de på att sätta sig precis.


FL1 Hans Melander: Ja okej.

Robert Gustafsson: Mm.


FL1 Hans Melander: Och då är det mörkt?

Robert Gustafsson: Då är det ju mörkt.


FL1 Hans Melander: Mm. Då förstår jag.

Robert Gustafsson: Eh nej så att jag står ute på trottoaren, jag och  Lotta  och då vet jag att  Pia  frågar om vi skulle gå vidare någonstans och ta en öl eller något sådant där.

Vi avböjer, jag säger att "nej vi ska hem. Det är sent. Vi går hem och lägger oss”.

Eh och då när vi ska avsluta det samtalet så att säga. Den konversationen och säger hej då till dem och sådär.


FL1 Hans Melander: Nu står ni alltså alla fyra ute på gatan?

Robert Gustafsson: Ute på gatan ja.


FL1 Hans Melander: Alldeles utanför biografen?

Robert Gustafsson: Biografen.


FL1 Hans Melander: Mm.

Robert Gustafsson: Eh, så noterar jag rakt framför mig typ, ja det är, vad kan det vara, typ den trottoaren är väl i och för sig ganska bred men ja, fem meter framför mig då.

Så står det en, en bil parkerad alldeles utanför biografen.

Färgen har jag för mig är så här blågrå. Eller, ja, blå eller grå eller blågrå och den har tonade rutor runt hela sidan.

Bakruta, sidoruta, sidoruta, passagerarsidan, förarsidan och halva framrutan.

Det här med tonade rutor var någonting som var lite, , 1980-talet var liksom lite, skulle vara lite häftigt då och men, då fick man lära sig att det fick,