Carl Algernon
Från wpu.nu
(Omdirigerad från Carl Fredrik Algernon<)
Property "Har AndraNamn" (as page type) with input value "Carl Fredrik Algernon</br></br>Algernon" contains invalid characters or is incomplete and therefore can cause unexpected results during a query or annotation process.;
Foto
Andra kända namn
Carl-Fredrik Algernon
Carl Fredrik Algernon
Algernon
Carl-Fredrik Robert Algernon
När Bofors illegala vapenaffärer med Indien avslöjades var Carl Algernon krigsmaterielinspektör. Genom åren har många spekulerat om varför Algernon hamnade framför ett tunnelbanetåg på T-centralen 1987 och avled.
Se även Vapenhandel
Allmänt
Utdrag ur polisens undersökning av dödsfallet:
▪︎ Spaningsuppslag i grövre brottmål, Stockholms polisdistrikt den 870116. Uppgiftslämnare:*F.M.
F.M. uppger att hon tillfälligt passerades (av) den aktuelle personen. Eftersom det var väldigt mycket folk på perrongen vid ett visst ställe förstod hon att något nyligen hade hänt. Hon säger att hon anade sig till att någon hade blivit påkörd av tåget, dock så ville hon inte gå fram och titta.
Istället observerade hon hur en man i folkhopen som stod längst fram på perrongen, trängde sig fram och försvann väldigt snabbt uppför trapporna. F.M. säger att mannen hade väldigt bråttom, precis som om han flydde från någonting.
Efter en kort stund kom det några personer bärande på en bår, dessa skrek till folk att flytta på sig. Strax efteråt kom det även polis till platsen och samtliga på perrongen föstes undan och placerades på det övre planet.
När F.M. befann sig på det övre planet tillsammans med de andra personerna som tidigare varit nere på perrongen observerade hon mannen som hon sett så hastigt lämna olycksplatsen. Mannen stod bakom henne och samtalade med två andra män.
Männen pratade ett utländskt språk, vilket vet inte F.M. Hon stod och iakttog mannen kanske under en minut, varvid hon kunde märka att han verkade väldigt nervös. Ibland var han sammanbiten för att i nästa ögonblick skratta högt. F.M. säger att beteendet verkade ytterst nervöst.
Mörkhyad dock ej negroida drag. Hennes första intryck var att mannen troligen kunde vara indier eller dylikt. Han var cirka 165 cm lång, hade långt blankt svart hår, (och) var slätrakad. Han var iklädd mörka byxor och grå jacka och var barhuvad. Trolig ålder 20-30, eventuellt något äldre.
▪︎ Spaningsuppslag i grövre brottmål, Stockholms polisdistrikt den 870120. Uppgiftslämnare:*R.H.
R.H. befann sig på den aktuella platsen då händelsen inträffade. Han satt på en bänk vid spår 3. Han hörde liksom en duns och hörde hur folk började skrika. Han förstod då att det inträffat något.
Omedelbart efter det hela hade hänt var det 3-5 män som springande lämnade plattformen. Någon av dem var framme och ryckte i en hissdörr medan de andra snabbt sprang uppför trapporna.
Även mannen vid hissdörren sprang efter de övriga uppför trapporna. R.H. fick den bestämda uppfattningen att dessa män hade något med olyckan att göra och de eller någon av dem knuffat den omkomne ned på spåret.
Han kan icke ge någon som helst beskrivning av männen. Han kan således icke säga om det var svenskar eller utlänningar. Beträffande deras klädsel kan han endast säga att någon av dem troligen var klädd (i) något jeansplagg. Han hörde också att de pratade med varandra. Han är dock säker på att männen hade sällskap och att de fick mycket bråttom från platsen efter det inträffade.
Fall 4: Mannen Som Kom Undan
Spaningsuppslag i grövre brottmål, Stockholms polisdistrikt den 870116. Uppgiftslämnare:*G.K.
G.K. uppger att han klivit av tåget från Odenplan. På andra sidan perrongen såg han någonting som såg ut som en gul plastpåse fladdra iväg framför tåget. Samtidigt såg han hur en mansperson lämnade perrongen med stora långa kliv. G.K. tyckte att det verkade som om mannen ville komma undan. Mannen försvann uppför trapporna och var sedan borta.
Signalement: Mansperson i okänd ålder. Ca 180 cm lång. Hade mörkblont hår och såg ut som en svensk. Han var iklädd en lodenrock.
Spaningsuppslag i grövre brottmål, Stockholms polisdistrikt den 870123. Uppgiftslämnare:*H.L.
Vid den aktuella tidpunkten befann sig Johan vid plattform tre på T-Centralen. Han skulle åka med ett tåg söderut på samma plattform. På perrongens södra del var det ganska glest med folk. På perrongens norra del befann sig ett större antal personer. H.L. lade icke märke till den senare omkomne mannen någon längre stund före det inträffade.
Strax före det inträffade lade Johan märke till en man som snabbt kom gående från södra plattformsänden och gick norrut. Mannen var ca 180-185 cm lång och normalt byggd. Mannen var bland annat iklädd en beige rock som nådde ungefär till knäna.
Mannen hade en viss likhet med Leif Bork. Mannen bar icke skägg men hade möjligen en mustasch. Mannen bar en väska eller portfölj av dokumentärtyp. Väskan var mörkbrun och smalare upptill samt bredare nedtill. Mannen bar väskan i sin vänstra hand.
Den man som senare knuffades ned framför ett ingående tåg stod ungefär en knapp meter från perrongkanten. Den passerande mannen strök mycket nära mannen vid perrongkanten och då han befann sig omedelbart bakom denne knuffade han med en hastig rörelse till mannen med sin högra hand. Knuffen skedde samtidigt som tåget kom in på perrongen med normal fart.
Den knuffade mannen flaxade runt som man gör då man tappar balansen och föll snett ut över spåret. H.L. lade icke märke till om den knuffade mannen bar på någon portfölj eller annat.
Den knuffande mannen försvann uppför rulltrapporna vid plattformens norra sida. Ytterligare en man fanns på platsen och även denne måste ha sett vad som skedde. Denne man, som av utseendet att döma icke var svensk, hade även han kommit från det nedre planet. Denne man var iklädd ett par slitna jeans, grå stickad tjock tröja samt en grön täckjacka. Han var cirka 180 cm lång.
H.L. anser att cirka 30-35 personer uppehöll sig på sådan plats att de kunnat se händelsen. En man iklädd en brun rock eller jacka satt på en bänk strax nedanför rulltrappan vid plattformens södra ände. För övrigt var det mest äldre människor som uppehöll sig i närheten av den nedknuffade mannen. H.L. lade även märke till en flicka i 20-årsåldern som skrek något omedelbart efter det inträffade. Denna flicka försvann genast från platsen.
Strax efter det inträffade kom två poliser till platsen och efter ytterligare en stund kom det fler poliser som utrymde perrongen. H.L. säger sig vara livrädd för det han sett och befarar att han kan utsättas för repressalier om hans namn blir känt. Han önskar därför vara anonym.
Fall 6: Mördaren Hade Medhjälpare Spaningsuppslag i grövre brottmål, Stockholms polisdistrikt den 870126. Uppgiftslämnare:*N.S.
Aktuell dag vid 17.50-tiden befann sig N.S. på perrongen vid T-Centralen. Han stod och väntade på ett tåg för att åka till Karlaplan. Linje 13-14 kunde han åka med.
I väntan på ankommande tåg lade N.S. märke till en lång medelålders man som stod cirka 2 meter framför honom, snett till vänster. Mannen var iklädd en överrock, troligen beigefärgad och hade vantar, ej påtagna.
Mannen hade någon slags öronlappsmössa på sig. I detta skede lade N.S. märke till en annan person som stod i närheten. När tåget var på ingående drog sig den andre personen närmare den äldre mannen.
Den äldre mannen uppehöll sig på ett avstånd från tunnelmynningen som inte N.S. kunde precisera. Mannen stod cirka en halv meter ifrån perrongkanten. N.S. blev intresserad av den andre personen eftersom det verkade som om han tänkte tillgripa den väska som den äldre mannen hade i sin vänstra hand.
N.S. tittade därför noga på den mannen och lade märke till att han var: 25-30 år gammal, (hade) ljust halvlångt hår, fyllig mustasch, (och var) omkring 170-175 cm. Han hade någon slags gammalmodiga kängor i grå färg. Mycket ovanliga som kanske en person på tusen hade.
Det var något särskilt med ansiktet som han inte kunde beskriva men han var övertygad om att han skulle känna igen mannen om han på nytt skulle få se honom.
N.S. tittade hela tiden på killen för att se om han skulle tillgripa väskan. När tåget hördes gick alla människor närmare perrongkanten och så gjorde även N.S. Han lade också märke till en svensk ung flicka som stod ganska nära den äldre mannen.
Hon stod till höger om honom, bärande på en attacheväska. Den äldre mannen bar på en väska av portföljmodell i ljust läderliknande material.
Det var väldigt mycket människor på perrongen vid tillfället. N.S. tittade hela tiden på den yngre mannen. Den yngre mannen såg ut som en typisk brottsling och det såg inte ut som om han väntade på ett tåg.
Det syntes på honom att han hade för avsikt att begå brott. N.S. kunde inte närmare förklara (detta). Det var bara en känsla som infann sig. N.S. släppte därför inte personen med blicken.
När tåget var på ingående drog sig de flesta människor närmare perrongkanten. Detta gjorde även den äldre mannen som senare omkom. Den yngre gick då ännu närmare den äldre, som vände sig om för att försöka se vem som kom honom så nära.
Då knuffade den yngre mannen den äldre. Han satte sina båda händer i den äldre mannens ryggslut och gav honom en kraftig knuff, som resulterade i att den äldre mannen föll ner på spåret framför det framrusande tåget.
Det hela gick mycket fort, men N.S. hade ändå den uppfattningen att någon hade kunnat hugga tag i och rädda den äldre mannen innan denne föll ner på spåret. Många måste ha sett när den äldre knuffades ner på spåret.
Den äldre mannen överkördes av tåget, vilket bromsades in och stannades efter två eller tre vagnar. N.S. blev alldeles handlingsförlamad. Han hade trott att den yngre mannen var ute efter att tillgripa den äldres väska.
Han lade märke till att den man som hade knuffat den andre efter knuffen vek av till vänster och fortsatte mot trapporna som leder till Vasagatan. Det blev stor uppståndelse på perrongen och en massa människor kom springande för att titta på olyckan. N.S. stod kvar och kände sig chockad och handlingsförlamad.
När räddningspersonal och polis hade fått fram den nerknuffade mannen lades denne på en bår. Platsen avspärrades med några slags band. Då såg N.S. den man som hade utfört dödsknuffen. Han befann sig omedelbart nedanför trappan som ledde till Vasagatan. Mannen verkade vara i samspråk med en annan man. Denne man hade ett utländskt utseende.
Han var längre än knuffaren och hade mörkt välvårdat hår. Håret var fylligt och stort, bakåtkammat och såg mycket snyggt ut. Mannen såg mycket bra ut. Han gjorde ett välvårdat intryck men N.S. såg bara mannens ansikte. Han tyckte ändå att mannen såg ut som en filmskådespelare.
Då N.S. åter fick syn på knuffaren överlade han med sig själv att anmäla mannen för närvarande polis. Han tvekade med tanke på sin egen dåliga situation, då han ännu inte fått uppehållstillstånd.
Innan N.S. hann bestämma sig upptäckte han att knuffaren var borta. Även skådespelaren försvann. N.S. gick uppför trapporna för att se var männen hade tagit vägen. Han kunde endast konstatera att männen var försvunna.
N.S. påminde sig att det var något anmärkningsvärt med knuffarens ansikte. Möjligen ett stort ärr eller brännskada på ena kinden. N.S. kände sig lite rädd för sin egen säkerhet. För övrigt är han inneboende hos en svensk familj och önskar att polis inte kontaktar honom i bostaden.
Spaningsuppslag i grövre brottmål, Stockholms polisdistrikt den 870117. Uppgiftslämnare:*J.R.
J.R. uppgav att han stod på perrongen mot Ropsten, han skulle åka till Östermalmstorg. Precis då tåget kom såg han en arm som stötte i magtrakten på en mansperson, denne föll ner på spåret och blev överkörd av tåget.
J.R. tittade på mannen som knuffat ner personen, gärningsmannen tittade sig omkring och gick därefter från platsen, gick en trappa upp till perrongen mot Hässelbytågen. Från den perrongen gick mannen till uppgången mot Sergels torg. Gärningsmannen går sedan Drottninggatan.
Då han kommer till en dörr från Kulturhuset så möter gärningsmannen en mansperson som överräcker en svart attacheportfölj. Mötet är snabbt och gärningsmannen fortsätter Drottninggatan mot Gamla Stan.
När han kommer till korsningen vid Fredsgatan sätter sig mannen i en svart eller mörkblå Merchedez 400-modellen. Första bokstaven i registreringsnumret är M. Bilen var försedd med en CD-skylt.
Signalement på gärningsmannen: 30-35 år, ca 180 cm lång, muskulöst byggd, mörkt vågigt bakåtkammat, kort hår, glasögon med tonade glas och metallbågar, han hade mustasch (valrossmodell) som gick ned på sidorna av munnen, den var mörk. Mannen var iklädd grå-svart rock av platåmodell, gråsvarta byxor samt svarta lågskor (och) troligtvis vit skjorta. Mannen hade ett sydländskt utseende.
Signalement på mannen som överlämnade portföljen: 40-45 år, ca 170 cm lång, kraftig kroppsbyggnad, mellanblont hår (med) halvflint. Mannen var iklädd grön lodenrock samt svarta byxor.
Förhör med H.B. EKO-roteln den 870128. Förhörsledare: Kriminalinspektör Torbjörn Nilsson och Sture Nilsson. Anledningen till förhöret:*H.B.*har ringt till krimjouren och lämnat vittnesuppgifter. Komplettering nödvändig.
H.B. uppgav att han åkte med rulltrappan från Sergels Torg. Det är norra uppgången från perrongen. Nere på perrongen där bland annat linje 13 passerar uppmärksammade han två män som stod vid en pelare cirka 10-15 meter från rulltrappan. Pelaren är belägen mitt på perrongen. Halva pelaren befinner sig på den perrong som tillhör linje 13 och den andra halvan på motsatt perrong. Mellan pelaren och rulltrappan finns tavlor.
H.B. ställde sig ungefär mitt emellan rulltrappan och pelaren, bakom tavlan. Han kunde inte se de båda männen då de stod på andra sidan. H.B. rörde på sig ibland så att han vid några tillfällen kunde se dem.
Detta hände onsdagen den 15 januari 1987, cirka klockan 17.50. H.B. skulle åka med linje 13 till Ropsten.
De två männen stod och spanade mot norra uppgången. Den ene var svensk och den andre arab. De förde någon slags strategisk diskussion. De diskuterade på svenska med en viss blandning av engelska. Han uppfattade då samtalet som vilket som helst.
Från norra uppgången kom då två araber och sammanstrålade med de båda som stod vid pelaren. H.B. hade uppfattat från samtalet mellan de båda förstnämnda att de också nyligen sammanstrålat och att de uppenbarligen rekognoscerat någonting.
De båda araberna anlände strax efter H.B. Dom verkade väldigt frustrerade, stressade, dom var väl beslutna att göra någonting. H.B. kom att lyssna med ett halvt öra, det var liksom inget vanligt samtal.
Han uppfattade att någon sa att nu står han där borta på södra perrongen och han har kommit ner. De uppmärksammade att H.B. lyssnade för att de sänkte tonen. H.B. hörde också att de pratade en del arabiska.
Sedan delade de upp sig två och två. De gestikulerade som att du gör det och du det. Någon nämnde Akalla och någon en adress i stan, dock inget gatunamn. Det verkade ungefär som vi ses där.
H.B. uppfattade inte vad de fyra männen hade tänkt göra, men han uppfattade det som att de rusade iväg i syfte att träffa personen som stod parkerad där. De avlägsnade sig två och två.
H.B. tror att han skulle känna igen två araber på foton och (sätter) frågetecken för svensken. Svensken var den ende som hade huvudbonad. H.B. har inget minne av att det skulle vara något speciellt med svenskens ansikte. Han tror att mannen hade rundbågade glasögon. Möjligen också skägg.
H.B. såg svensken framifrån. Han hade på sig jodpurs till skillnad från de andra som hade lågskor.
Han såg inte till någon av männen efter olyckan.
Signalement: Svensk: Cirka 35 år, cirka 180 cm lång, kraftig kroppsbyggnad, grovhuggen ansiktsform, lite säckig hållning, muskulös, möjligen skägg eller mustasch, en halsduk dolde delvis hakan. Mannen var iklädd brun jacka och svarta byxor, stövlar typ jordpurs, mörka.
Arab 1, som stod tillsammans med svensken: H.B. såg honom inte så tydligt. Han hade kort, lockigt, mörkt hår, (var) nästan 170 cm lång, iklädd skinnjacka med textilarmar, grå/svart. Byxor i samma mönster, grå. Alla tre araberna såg bra ut, var välvårdade och pratade bra svenska. De var smärta och såg vältränade ut.
Arab 2 och 3: Båda var iklädda skinnjackor (troligen). Den ene var skymd så att H.B. fick ingen direkt bild av honom. Möjligen var han kortväxt, det var för övrigt båda två. De var i trettioårsåldern, möjligen att den ene kunde ha varit i fyrtioårsåldern. H.B. tror att de båda var något kortare än arab 1, det vill säga under 170 cm. En av de tre araberna kan ha varit under 30 år.
De fyra männen hade stått vid pelaren och pratat i ca 1-2 minuter. Sedan blev allting tyst efter att männen avlägsnat sig. Det kom inga tåg. Det dröjde kanske 5-10 minuter innan bland annat brandmän dök upp och kanske 15-20 minuter innan trafikanterna fick någon information. H.B. såg ingenting av olyckan. Han tror att det var svensken som sa att han står där borta. Svensken pratade inte arabiska. Förhöret avslutat 13.56. Bandupptagning. Torbjörn Nilsson/Krinsp.
▪︎ Spaningsuppslag i grövre brottmål, Stockholms polisdistrikt
Dag som ovan ringde Göran Algernon, son till avlidne Carl Fredrik Algernon, till undertecknad (kriminalinspektör Anders Hurtig). Han ville berätta att en för honom okänd man hade ringt honom och sagt: Det är Palmes fel. Mannen bröt på finska. Han antar att det var en sinnesförvirrad person som ringde.
Jag frågade sonen om han hade märkt något speciellt med pappan under den senaste tiden. Om pappan var nerför för eventuellt förhör angående Boforsaffären. Göran Algernon sa att pappan hade varit som vanligt under senare tid. Bofors var bara en del i hans arbete.
Han talade om att pappan brukade röka ibland. Anledningen till min fråga var att ett vittne som hade träffat honom sent på eftermiddagen samma dag han förolyckades, har uppgivit att Algernon var högröd i ansiktet och rökte. Detta beteende var inte ovanligt. Han rökte även hemma i villan, dock inte i hustruns närvaro.
Göran Algernon uppgav att pappan ägde en sportstuga i Jämtland, en stuga på Värmdö samt jhuset på Utsiktsvägen 1 i Täby. Familjen hade inga ekonomiska problem. Han förnekar att pappan hade några fastigheter i miljonklassen i norra Sverige (som Säpo påstod).
Familjen, släkt och nära vänner till Algernon utesluter att han skulle ha begått självmord. Det fanns inga rimliga eller orimliga motiv till detta. Samma dag som Algernon förolyckades hade han lovat sin son att riva ut en vägg i en bastu. Det var sådana jobb han tyckte om att syssla med på sin fritid.
Konspiratörerna Stal Filmen om Algernons Död Rikskriminalen gjorde en noggrann rekonstruktion av fallet Algernon, och bland annat filmade man händelseförloppet i tunnelbanan. Kommisarie Lennart Silverbark fick vid ett tillfälle låna bandet för att ta en kopia på det. Jag använde det när jag undervisade på Polishögskolan, berättade han nyligen för journalisten Leif Kasvi. Kort därpå hade Silverbark inbrott hemma i lägenheten, och det enda tjuven eller tjuvarna stal var bandet om Algernons död i tunnelbanan! Det var väldigt mystiskt, fortsätter han. Det försvann bara en liten summa pengar och då slog det mig att det egentligen var bandet de sökte efter. Källa: Aftonbladet 970814, sidan 13.
I utredningen
Uppslag i wpu
| Anledning | Uppslag | Registrerad | Ad Acta | Avsnittsanteckningar | Uppslagsanteckningar | ||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
Pomn |
1988-08-09 |
1994-11-23 |
Hörd: Förhörd, FHL: Förhörsledare, Pomn: Omnämnd, Rel: Relaterar
Bilder
Avatar Carl Algernon
Tidningsartikel 1
Tidningsartikel 2
utdrag från bok
