wpu.nu

Sida:Ann-1980-08-01 Leif GW Persson horor hallickar och torskar.pdf/27

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


igen återgår allt till det gamla.

Prostitutionen på Malmskillnadsgatan är näst till en '"dygnet runt"-företeelse. Redan vid 8-tiden på morgonen dyker de första prestitueraue upp. Ofta är det samma flickor som sist lämnade gatan vid 2-3-tiden på morgonen. Det är de utslauna prostituerade -de som missbrukar narkotika, ibland alkohol och tidvis bada delarna- som har sista och första vakten på Malmskillnadsgatan. Just den här gruppen av "tjackhoror" är lätta att känna igen. Unga kvinnor kring de tjugo. Klädda i jeans, tröja, boots. "Dåligt klädda" i förhållande till väderleken och det som de håller på med. Ofta magra, ovårdade, härjade. Otvättat hår, lindrigt rena.

På morgontimmarna och förmiddagen är det lugnt på gatan. Två, tre prostituerade som pratar med varandra eller vankar fram och tillbaka mellan Brunkebergstorg och parkeringshuset i korsningen vid Mäster Samuelsgatan. Da och då får man sällskap av valda delar av det s k Sergels Torgsklientelet. Ibland är det någon kund som stannar till med sin bil. Men i regel blir det inte mer än ett samtal mellan "kunden" och den prostituerade. [et görs lite affärer på Malmskillnadsgatan under förmiddagarna.

Kring lunch brukar det dock bli bättre. "Trafiken" på gatan ökar. nterligare några flickor i samma kategori stöter till. Kunderna blir fler och mer beslutsamma. Då och då är det någon flicka som "får napp" och försvinner med "torsken" i hans bil.

På eftermiddagen avtar så trafiken igen och det är lugnt fram till sexsjutiden på kvällen. Då börjar flickorna strömma ner på gatan. Först "narkomanerna". Så småningom också de första "proffsen"; välklädda yngre kvinnor i klänning, kjol, kappa eller to m päls, med högklackade skor eller lackstövlar, målade, uppsatt hår och glada, snabba röster.

Proffsens arbete präglas av en hög grad av regelbundenhet. De kommer ner på gatan vid ungefär samma tid kväll efter kväll, och ställer sig på samma plats. Kunderna raggas lugnt och effektivt. När bilen stannar till vid trottoaren växlar de några korta ord med föraren genom sidorutan. Kliver in och sätter sig bredvid. Ett kort samtal. Och antingen så kliver de ut igen och återtar sin gamla plats- eller också åker de iväg med kunden.

Kring tio-elvatiden på kvällen är kommersen på Malmskillnadsgatan i full

36

gång. En genomsnittlig kväll kring elvatiden kan man se femton-tjugo flickor på gatan. Det betyder i sin tur att just då är det ungefär dubbelt så många som är i gång med sin verksamhet. Runt området cirklar en stadig ström av bilburna kunder. Med jämna mellanrum passerar gon polisbuss eller polisbil med uniformerad persona genom området. Vid den här tiden på dygnet torde Malmskillnadsgatan utan tvekan vara det polistätaste området i Stockholm. Samtidigt är det ytterst sällsynt att poliserna lämnar sina fordon. Man nöjer sig med att åka runt och titta. Ingriper gör man bara om det skulle bli bråk på gatan men det är mycket sällsynt och har i regel inget direkt samband med själva prostitutionen. De poliser som stannar och pratar med de prostituerade är nästan alltid från "span". Civilklädda och i civila bilar, och ofta bekanta med flickorna.

Flickorna, deras kunder, polisen. Men också ett gott inslag av allmänt nyfikna plus en speciell grupp av män som uppehåller sig i dessa kvarter kväll efter kväll. Den senare gruppen är intressant. De är inte kunder, de uppträder inte avvikande i någon yttre bemärkelse. De är definitivt inte "busar". Det är en mindre grupp av män, i de mest varierande åldrar, som pratar med flickorna, bjuder dem på cigaretter och vid enstaka tillfällen uträttar "mindre ärenden" åt någon flicka som de känner Udda existenser

Efter midnatt börjar prostitutionen avta igen. Vid tvåtiden har de flesta försvunnit. Proffsen, de bilburna kunderna, är borta från gatan: Kvar finns någon enstaka "tjackhora". Har hon tur kan hon få sällskap av en försenad "strötorsk". Tyvärr är han ofta berusad och mer intresserad av att prata än att göra affärer.

Hur går raggningen till? Vart tar man vägen med sina kunder?

Nästan alla kunder är bilburna. I regel kör de i egen bil (eller firmans), vid enstaka tillfällen dyker de upp i taxi. Ett mindre antal kunder raggar till fots. Kundbeteendet är utpräglat selektivt. Man gör en sväng genom området och kollar in vad som bjuds. Hittar man någon flicka som man tycker verkar lämplig inleder man samtal med henne. Det senare är ingen större konst. Det räcker med att man stannar till så kommer hon nästan alltid fram till biler, gör en snabb "check" av kunden, och rabbla, upp sina tjänster. "Samlag", "franskt", "massage". Och priser; kring 300 för ett samlag om det är ett "preffs" man talar med.

37