wpu.nu

Sida:Ann-1980-08-01 Leif GW Persson horor hallickar och torskar.pdf/55

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


faller på dessa städer, dvs mindre än en tredjedel jämfört med ca 60 procent. Uppklaringen varierar ytterst kraftigt: under olika år och mellan olika områden. Den lägsta uppklaringen är elva procent (för hela landet), den högsta 100. Den genomsnittliga uppklaringen ligger kring 60 procent.

Under perioden 1972-1979 har totalt trettio män dömts för detta brott. En tredjedel av dem var utländska medborgare. I regel var de äldre än 30 år. I samtliga fall dömdes de till böter.

IX.2

Kopplarna

För Stockholms vidkommande har vi gjort en särskild granskning av samtliga anmälda koppleribrott under perioden 1968-1978. Under denna period hördes sammanlagt 212 personer som misstänkta för koppleri. Attio av dessa delgavs skälig misstanke. I övriga fall lades utredningen ner. Så smånigom åtalades 64 personer, och 56 av dem (88 procent) dömdes också. Att överensstämmelsen mellan dessa siffror och de som finns i bil 4 är något bristande beror på att statistikens redovisningsgrunder är andra (bl a problemet med huvudbrott). De siffror som ges här är dock de "korrekta".

Antalet koppleriärenden i Stockholm har ökat på senare år. Fram till 1974 åtalades i genomsnitt fyra personer per år. Under perioden 1975-78 var. det genomsnittliga antalet åtal tio per år. Andelen anmälda fall som förts till åtal har också ökat under perioden.

Jag har försökt. beskriva de personer som anmälts för koppleri i olika avseenden under den aktuella perioden.

Vad beträffar deras ålder så var tre procent mellan 15 och 19 år. I intervallet 20-29 år återfinns knappt hälften, 42 procent. 28 procent var 30-39 år, och resten, d v s 27 procent, 40 år eller äldre.

Kopplaren är i regel man. Men inte alltid. Tio procent i gruppen misstänkta var kvinnor, i rege! 20-2 år och själva prostituerade.

Inslaget av utländska medborgare är högt. Over hela perioden växlar de också kraftigt vad beträffar nationalitetstillhörlighet. Under början av periuden dominerar de amerikanska inslaget, för att därefter ersättas av sydeuroper. Den största enskilda nutionalitetsgruppen är dock hela tiden de sven92

ska kopplarna. Sett över perioden som helhet (samtliga misstänkta) är 44 procent svenska medborgare och 56 procent från annat land. De amerikanska medborgarna är totalt 32 procent. I dag är de också helt borta från hallickmarknaden. Den dominerande utländs'a gruppen f n är grekiska medborgare. Under hela perioden har de finska kopplarna behållit en ganska konstant andel på marknaden. Totalt utgör de knappt tio procent. Under de senaste två åren är den utländska dominansen påfallande. Mer än 75 procent av samtliga misstänkta är utländska medborgare.

Gruppens brottsbelastning är mycket hög. Drygt 70 procent har tidigare brottsbelastningar (före kopplermisstanken). Dessa avser i regel andra brott än kopplcri, och brotten är ofta mycket grova: bland kopplarna finns personer som dömts för mord, dråp, rån, grov misshandel, misshandel, grov stöld, grova narkotikabrott etc. Våldsbrott och narkotikabrott utgör två stora grupper. Således har 55 procent av gruppen dömts för brott mot person (3-7 kap Brb).

Om vi betraktar den grupp som dömdes för koppleri så var fängelse den dominerande påföljden (73 procent). I regel var straffet sex månader eller kortare. Resterande andel dömda fick skyddstillsyn eller villkorlig dom.

Om vi ser till själva bakgrunden till deras (misstänkta) koppleribrottslighet så dominerar de allra enklaste hallickarna. En stor grupp (och det är har som vi hittar flertalet av de svenska och finska kopplarna) är de sk husbehovshallickarna. Män som levt tillsammans (och av) med en prostituerad kvinna. Som ofta är kända som alkoholmissbrukare. Och som anmälts (ibland vid upprepade tilliällen) av sin kvinnliga prostituerade. Här är det fråga om utpräglade "utslagningsrelationer". Alkoholmissbruk, annat missbruk, tidigare kriminalitet etc, hos båda parterna. Under början av 70-talet blir andelen sådana fall färre. Sannolikt beroende på att det mer professionella koppleriet kommer in på marknaden (jmf Månsson & Larsson, s 114-125), och att polisen börjar spana självständigt på brottslighet av denna typ. Varvid man helt naturligt försöker inrikta sig på brott av någorlunda omfattning.

--I regel är det gatuprostitution som ligger i botten på de utredda kopplerifallen. Ett mindre antal avser sexklubbar och massageinstitut. Ett en sk call-girlring. Ett par fall mindre hyreshallickar. Ingen annonsförmedlare har delgivits misstanke. Inte heller någon av de större bordellvärdarna på fastighetssidan. Den senare verksamheten torde dock ha minskat kraftigt på senare år.

93