wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/103

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


han hade att göra. Med tanke på den flyktväg mördaren tog var be-

dömningen förutseende. Det är inte rimligt att vända detta förutseende

mot patrullen och i stället utgå från att skälet till att den begav sig till

rätt plats skulle ha varit att den på förhand haft kännedom om attentatet

och attentatsplatsen.

Det var naturligtvis olyckligt att Lars J inte hejdades, eftersom

denne ju hade kunnat lämna värdefull information till ledning för

patrullens och den övriga polisens spaningsarbete. Bilden kompliceras

ytterligare av att vittnet inte gjorde någon ansats att själv hejda

polisbilen. För Dahlsgaards vidkommande bör det vidare understrykas

att det inte finns något som talar för att varken Dahlsgaard eller någon

annan som inte befann sig på brottsplatsen visste särskilt mycket om

brottet vid denna tidpunkt. Det man hade att gå på var ett larm om

skottlossning i hörnet Sveavägen-Tunnelgatan, det var allt. Några slut-

satser av Dahlsgaards underlåtenhet att hejda Lars J kan man enligt vår

bedömning inte dra, se vidare strax nedan.

Det finns inga hållfasta belägg för att kommissariebilen kom ”för

tidigt”. Tvärtom talar omständigheterna för att Christian Dahlsgaards

egna uppgifter om skeendet stämmer.

Slutligen bör frågan ställas om de omständigheter som anförts

sammantaget leder till annan bedömning än de överväganden som

gjorts beträffande var och en av dem för sig. Den enskilda omständig-

het som kan te sig besvärande för Christian Dahlsgaard är att Lars J

inte stoppades. Om patrullen nu tagit denna väg för att eventuellt

genskjuta en eventuell gärningsman borde väl Lars J ha hejdats? Efter-

som så inte skedde kan man fråga sig om syftet med patrullens närvaro

i området kan ha varit ett annat. Det ställer i sin tur valet av färdväg i

en annan dager osv. Vi har förståelse för att man kan fundera i de

banorna, men anser ändå inte att underlåtenheten att hejda Lars J kan

läggas till grund för konspirationsmisstankar. Det är fullt tänkbart att

patrullen bedömde att Lars J inte kunde ha haft med en skottlossning

att göra. Spaningen måste i ett skede som det aktuella och med den

begränsade information patrullen hade ske med urskillning; det var inte

fråga om att kontrollera alla personer i området. Även om det alltså

från flera synpunkter skulle ha varit bättre om Lars J hade kontrollerats,

är det förhållandet att så inte kom att ske inte direkt anmärkningsvärt

och därför inte heller ägnat att väcka några misstankar om att patrullen

skulle ha varit ute i otillbörliga ärenden.