Klubben hade inga fasta medlemmar utan kunde besökas av polismän som
var intresserade av något visst ämne eller av att träffas privat under infor-
mella former. Ett mindre antal av deltagarna var inte polismän.
Under perioden januari 1982 – februari 1984 förekom 11 kända möten.
Som mest kunde ett 40-tal polismän närvara. Normalt rörde det sig om ett
20-tal. Av deltagarna var det flera som endast besökte sammankomsterna
vid något enstaka tillfälle. Mötena rönte ett efterhand vikande intresse och
upphörde slutligen helt.
Av vad som har framkommit förekom vid något tillfälle Hitler-hälsning.
Av kommentarer och frågor framgick också att flera deltagare föreföll ha
en udda politisk uppfattning.
Säkerhetspolisen fick tidigt kännedom om mötena. Företeelsen undersöktes
noga och SÄK redogjorde för dessa möten för justitieministrarna Ove
Rainer och Sten Wickbom. År 1983 skedde även en redovisning för stats-
minister Olof Palme.
Uppgifter saknas om att Stockholms polisdistrikt skulle ha informerats av
säkerhetspolisen om mötenas förekomst. Uppgifterna var inte av den arten
att de enligt regeringens föreskrifter kunde antecknas i säkerhetspolisens
register, varför heller ingen s.k. ”spontanutlämning” av uppgifterna kunde
ske. (Med ”spontanutlämning” avses utlämnande av nytillkomna uppgifter,
mellan personalkontrolltillfällena, om personer som tillhör skyddsklass.
Fråga om utlämning prövas av rikspolisstyrelsen jämlikt personalkontroll-
kungörelsen --- .)
Gruppens kommentar: Det får anses klarlagt att det vid de aktuella
sammankomsterna har förekommit uttryck för åsikter av en extrem
karaktär. Mötena har haft en varaktighet i tiden och besökts av ett inte
obetydligt antal polismän. Enligt gruppens mening är det dock icke möjligt
att härav dra slutsatser om förekomsten av en mer utbredd eller organiserad
förekomst av högerextremistiska uppfattningar inom polisdistriktet. Dels
rör de observationer som har gjorts av extrema yttringar endast vissa av
sammankomsterna och då endast vissa av de deltagande åhörarna, dels har
gruppen deltagande polismän omsatts betydligt – flera deltagare har
uppenbarligen gått på ett inledande möte av nyfikenhet för att sedan inte
vidare delta – dels har sammankomsterna spontant upphört på grund av
visat ointresse.
När det gäller den polisman som organiserat sammankomsterna konstaterar
emellertid gruppen att en särskild bedömning bör göras.
Det är från yrkesetiska utgångspunkter olämpligt att en polisman på detta
sätt för i huvudsak polismän aktivt organiserar möten av en sådan karaktär
att de för utomstående kan framstå som ett forum för att uttrycka icke
demokratiska åsikter.