wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/231

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


i Sverige, hade av den tyska polisen satts i samband med mordet på

Olof Palme. Handlingen innehöll namn på personer, någon kiosk och

en cigarraffär.

Fyra år efter mordet och att uppgifterna inkom, under 1990,

genomfördes registerslagningar på privatpersonerna. Ingen av dem

förekom i de polisiära registren. Säkerhetspolisen meddelade i

november 1990 att det på en av personerna fanns en gammal notering

angående en kontakt med den polska beskickningen.

Tips tillkommet efter spådom. Den 2 mars 1986 inkom ett spanings-

uppslag till Malmöpolisen, i vilket uppgiftslämnaren berättade att Olof

Palmes mördare flytt till södra Sverige. Mördaren skulle tillhöra en

organisation i Mellanöstern, eventuellt Libanon, och vara professionell

mördare. Mordet var, enligt uppgiftslämnaren, planerat sedan länge och

”hjärnan” bakom dådet skulle vara en jurist från samma område som

mördaren. Juristen skulle dock vara bosatt närmare Stockholm och vara

gift med en kvinna av samma nationalitet. Enligt en anteckning av upp-

giftsmottagaren var uppgiftslämnaren känd för att tidigare ha lämnat

vederhäftiga uppgifter.

Ett par dagar senare sammanträffade polisen med uppgiftslämnaren.

Denne uppgav då att mördaren troligen befann sig i Helsingborg.

Mördaren skulle den 6 eller 7 mars eventuellt lämna Sverige och via

Ystad resa till Polen. Från Polen skulle han sedan resa vidare till

Mellanöstern.

I en promemoria, daterad i mars 1988, konstaterade säkerhets-

polisen att uppgiftslämnaren identifierats och att han uppgivit att den

information han lämnat var hämtad ur hans förmåga att ”spå i kort”.

Telefonsamtal till Sveriges ambassad i Bern. Den 3 mars 1986 med-

delade UD att pressattachén vid Sveriges ambassad i Bern fått ett

telefonsamtal från en person som kallat sig Max. Max, som pratat med

tysk brytning, hade berättat att Olof Palme mördats av två personer från

Abu Nidal, på grund av att han haft ett alltför öppenhjärtigt samtal med

en KGB-vän från SPD angående ubåtsaffären. De två personerna skulle

ha rest från Spanien till Sverige på turkiska pass, utfärdade av en libysk

attaché i Paris. De skulle ha erhållit mordvapnet med diplomatpost.

Max lämnade två allmänt hållna signalement på gärningsmännen och

tillade att organisationen de tillhörde skulle ha sitt centrum i Sverige, i

en ort som började på bokstaven ”L” och som nyligen haft en skid-

tävling.

Därefter hade säkerhetspolisen ett par telefonkontakter med press-

attachén. Max kunde emellertid inte identifieras och ärendet lades ad

acta den 25 mars 1986.