i Sverige, hade av den tyska polisen satts i samband med mordet på
Olof Palme. Handlingen innehöll namn på personer, någon kiosk och
en cigarraffär.
Fyra år efter mordet och att uppgifterna inkom, under 1990,
genomfördes registerslagningar på privatpersonerna. Ingen av dem
förekom i de polisiära registren. Säkerhetspolisen meddelade i
november 1990 att det på en av personerna fanns en gammal notering
angående en kontakt med den polska beskickningen.
Tips tillkommet efter spådom. Den 2 mars 1986 inkom ett spanings-
uppslag till Malmöpolisen, i vilket uppgiftslämnaren berättade att Olof
Palmes mördare flytt till södra Sverige. Mördaren skulle tillhöra en
organisation i Mellanöstern, eventuellt Libanon, och vara professionell
mördare. Mordet var, enligt uppgiftslämnaren, planerat sedan länge och
”hjärnan” bakom dådet skulle vara en jurist från samma område som
mördaren. Juristen skulle dock vara bosatt närmare Stockholm och vara
gift med en kvinna av samma nationalitet. Enligt en anteckning av upp-
giftsmottagaren var uppgiftslämnaren känd för att tidigare ha lämnat
vederhäftiga uppgifter.
Ett par dagar senare sammanträffade polisen med uppgiftslämnaren.
Denne uppgav då att mördaren troligen befann sig i Helsingborg.
Mördaren skulle den 6 eller 7 mars eventuellt lämna Sverige och via
Ystad resa till Polen. Från Polen skulle han sedan resa vidare till
Mellanöstern.
I en promemoria, daterad i mars 1988, konstaterade säkerhets-
polisen att uppgiftslämnaren identifierats och att han uppgivit att den
information han lämnat var hämtad ur hans förmåga att ”spå i kort”.
Telefonsamtal till Sveriges ambassad i Bern. Den 3 mars 1986 med-
delade UD att pressattachén vid Sveriges ambassad i Bern fått ett
telefonsamtal från en person som kallat sig Max. Max, som pratat med
tysk brytning, hade berättat att Olof Palme mördats av två personer från
Abu Nidal, på grund av att han haft ett alltför öppenhjärtigt samtal med
en KGB-vän från SPD angående ubåtsaffären. De två personerna skulle
ha rest från Spanien till Sverige på turkiska pass, utfärdade av en libysk
attaché i Paris. De skulle ha erhållit mordvapnet med diplomatpost.
Max lämnade två allmänt hållna signalement på gärningsmännen och
tillade att organisationen de tillhörde skulle ha sitt centrum i Sverige, i
en ort som började på bokstaven ”L” och som nyligen haft en skid-
tävling.
Därefter hade säkerhetspolisen ett par telefonkontakter med press-
attachén. Max kunde emellertid inte identifieras och ärendet lades ad
acta den 25 mars 1986.