Första tipset
Redan morgonen efter mordet inkom det första tipset med anknytning
till tysk terrorism. Vakthavande vid UD, Anna B, meddelade då per
telefon att hon kontaktats av Sveriges ambassad i Bonn. En av
ambassadens tjänstemän, förste ambassadsekreteraren Peter T, hade
under natten blivit uppringd av en man som uppgivit att RAF låg bak-
om mordet på statsministern.
Härefter togs omgående kontakt med Peter T, som berättade att han
kl. 02.45 blivit uppringd i sin bostad av en man som på flytande tyska
meddelat ”Här är RAF. Vi har skjutit er statsminister”. Därefter hade
luren lagts på. Peter T berättade vidare att han under natten varit jour-
havande i bostaden. Telefonnumret till bostaden fanns inte antecknat på
några jourlistor och det fanns inte i den allmänna telefonkatalogen.
Mannen måste därför enligt Peter T ha känt till hans befattning och
telefonnummer.
Den 3 mars kontaktade PU televerkets utlandsavdelning, som
uppgav att man bara expedierat ett samtal till Tyskland under natten då
mordet ägt rum. Det kunde konstateras att det inte kunde ha rört sig om
det samtal Peter T mottog.
Den 4 mars inkom en promemoria från UD. I denna redogjorde
ambassaden i Bonn för att Peter T övertagit den tidigare pressattachén
L:s bostad och att det i den allmänna telefonkatalogen inte fanns någon
hänvisning från L till ambassaden. Mannen som ringt samtalet måste
därför ha känt till att L arbetat vid ambassaden eller ha haft tillgång till
en särskild diplomatlista.
Den 6 mars lät ambassaden i Bonn via UD meddela att två brev
undertecknade ”RAF” anlänt till ambassaden. Det första brevet hade av
den tyska polisen bedömts inte utgöra något allvarligt hot. Den andra
försändelsen hade inkommit med expressutdelning och haft ett inner-
kuvert adresserat till ”Botschafter in Dienst Peter T”. I detta brev, som
var undertecknat Harald K, krävdes att tidningarna Aftonbladet och
Expressen inom 24 timmar skulle offentliggöra en dementi med
innebörd att RAF och Action Directe inte haft med mordet att göra. I
annat fall skulle ett kommando skickas till den svenska pressen med en
bomb. Den tyska polisen hade spontant konstaterat att det inte rörde sig
om ett äkta brev. De fel som förekom i brevet ”gör RAF inte”. Enligt
den tyska polisen hade RAF bättre diktion, skrev längre brev och an-
vände sig vanligen av ”termotryckare” och inte av vanliga skriv-
maskiner.
Under hösten 1987 och våren 1988 utredde säkerhetspolisen detta
uppslag på nytt, bl.a. togs flera kontakter med den personal som
tjänstgjorde vid ambassaden vid tiden för mordet. Utredningen ledde