wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/314

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


mördats då hon undersökt en vapentrade som gick via Rostock. Hon

hade dessförinnan erhållit vissa handlingar om denna vapentrade av

Algernon. Två av tre mördare skulle leva i en by nära Berlin och byn

skulle skyddas av videokameror m.m.

En utredningsman vid RPS kriminalunderrättelsetjänst har samma

dag som brevet kom in gjort en tjänsteanteckning om att han pratat med

Lars Jonsson, PU, som deltog i utredningen av Cats Falcks död. Lars

Jonsson hade uppgett att det rört sig om en olyckshändelse. Vidare har

utredningsmannen antecknat att en kollega vid PU hade gått igenom ut-

redningen kring Algernons död. Enligt denne hade Stockholmspolisen

gjort en mycket grundlig och bra utredning av omständigheterna kring

Algernons död och det fanns enligt utredarens mening ingen tvekan om

att Algernon begått självmord.

Sammanställning

I mars 1990 upprättade en utredningsman inom PU en kortare pro-

memoria benämnd ”Avsnitt Q – redogörelse och förslag.” I prome-

morian uppges att avsnittet vid denna tidpunkt bestod av ett 35-tal

uppslag, som kunde delas in i tre huvudmotiv. Det första huvudmotivet

innebar att "mullorna" i Teheran skulle ha beordrat mordet på Olof

Palme eftersom han påstods ha stoppat vapenleveranser till Iran. Enligt

det andra huvudmotivet skulle Irak ligga bakom mordet på grund av att

Bofors påstods ha levererat vapen till Iran. Det tredje huvudmotivet var

att Olof Palme mördades på uppdrag av internationella ”vapenhandlar-

maffian” eftersom han personligen engagerat sig för att den stora

vapenexportordern av fälthaubitsar till Indien skulle gå till Sverige i

stället för till Frankrike. Enligt utredningsmannen hade inget konkret

framkommit som styrkte den första eller den andra motivbilden. Be-

träffande den tredje motivbilden pekade utredningsmannen på att det

trots att Anders Carlberg uppgett att det helt var Olof Palmes förtjänst

att Sverige erhöll ordern inte fanns någonting som kunde styrka ett

samband mellan motivbilden och händelsen på Sveavägen den 28

februari 1986. Utredningsmannen föreslog att utredningen i avsnittet

skulle kompletteras med en utredningsåtgärd; ett nytt förhör med Karl

L (jfr ovan).

Övriga uppgifter

Kommissionen har inhämtat viss ytterligare information kring utred-

ningen av detta avsnitt, se nedan Sammanfattande anmärkningar.