till Sergels torgs-rondellen och därefter Sveavägen raka vägen till
platsen; den sammanlagda sträckan torde uppgå till drygt en halv kilo-
meter.) Då de kom fram mot Kungsgatan svängde en radiobil upp
alldeles framför dem; det var kommissarie Gösta Söderströms bil. De
anlände med andra ord i stort sett samtidigt med Gösta Söderström till
mordplatsen, även om han nådde dit först och därigenom och på grund
av att han var högsta yttre befäl i vaktdistriktet den aktuella kvällen
blev chef på brottsplatsen.
Även kommissarie Gösta Söderström intervjuades. Det skedde den
28 augusti 1986. Enligt redogörelsen uppgav han följande. Han befann
sig i radiobil på Kungsgatan då han anropades av en man som kom
springande och ropade att det var skottlossning i korsningen Tunnel-
gatan-Sveavägen. Söderström ville snabbt komma till platsen och tog
därför inte reda på vad mannen hette. När bilen var framme vid trafik-
ljusen i korsningen Sveavägen-Kungsgatan hörde Söderström larman-
ropet från sambandscentralen. Strax därefter var de på plats. En piket
från VD 3, dvs. den just omtalade Södermalmspiketen med Kjell Ö
som befäl, anlände ögonblicket efter Söderström. 10-12 personer stod
runt en man som låg och blödde. Två personer höll på med livräddande
åtgärder. Söderström tittade på mannen samt såg att denne låg i en stor
blodpöl och var mycket nedblodad. Söderström ansåg inte att det var
något han kunde göra. En man pekade mot trapporna upp till Malm-
skillnadsgatan och sade ”Dom sprang ditåt”. Söderström gav Söder-
malmspiketens befälhavare order om att uppta förföljandet. Denne
frågade efter signalement. Söderström sade att det skulle de få senare.
Poliserna från piketstyrkan sprang iväg.
Söderström uppgav vidare att det i folksamlingen fanns en kvinna
som var mycket uppriven. Han kände vagt igen henne, men kunde inte
komma på vem hon var. Det var svårt att prata med henne, men han
fick klart för sig att den skjutne var hennes man. Efter kontakter med
vittnena konstaterade Söderström att dessa inte hade iakttagit särskilt
mycket, de hade främst koncentrerat sig på offret. Han meddelade
sambandscentralen att gärningsmannen hade sprungit upp mot Malm-
skillnadsgatan. Då hade han ännu inget signalement. Hans chaufför
Ingvar W meddelade honom strax senare ett signalement. Ingvar W tog
över rapporteringen till sambandscentralen. Ännu ett signalement kom
fram som också larmades ut; det var förvirrande, man visste inte om det
rörde sig om två gärningsmän. Söderström gjorde nya försök att tala
med den skjutnes hustru och fråga henne vem hon var. Hon var mycket
upprörd och skrek något om att hon var Lisbeth Palme och att mannen
var Olof Palme. Söderström trodde först inte på detta, men kände sedan
igen henne och gick fram till den skjutne och kände igen statsministern.
När man på brottsplatsen fick klart för sig vem offret var uppstod en