då ett ”IM” om en misshandel Sveavägen-Tunnelgatan. Han ringde upp
LAC och bekräftade att sambandscentralen fått in händelsen; han talade
vid detta tillfälle med en annan person på LAC än den som hade ringt
upp.
Jan H hade inte hört kollegan Ulf H:s anrop eller patrullernas svar,
vilket inte var så konstigt med tanke på hur de var placerade i för-
hållande till varandra. Däremot borde han ha sett Ulf H:s ”IM” om det
hade varit infört. Hans förklaring till att han inte gjort det var att Ulf H
måste ha tagit emot larmet och gått ut med larmanropet innan denne
registrerat uppgifterna i datorn; det var först när man avslutade
registreringen genom att trycka på ”sänd” som uppgifterna lagrades och
kom upp på statusskärmarna.
Ulf H har enligt minnesanteckningarna från samtalet med honom
kommenterat detta på följande sätt. Han kunde tänka sig två förkla-
ringar. Den ena var att Jan H helt enkelt sett fel och missat att händel-
sen fanns på skärmen. I det sammanhanget påminde sig Ulf H att han
först inte kodade händelsen som misshandel utan som ”kontroll person/
fordon”. Adressuppgiften fanns dock med och det var därför enligt Ulf
H mindre sannolikt att Jan H inte skulle ha sett den. Den andra för-
klaring han kunde tänka sig hängde samman med den tröghet som
fanns i datorsystemet. Ett inregistrerat IM kom omedelbart upp på
operatörens egen skärm, men det kunde dröja, ibland upp till ett par
minuter, innan det kom upp på statusskärmarna. Detta var en av
orsakerna till de dubbelföringar som regelmässigt inträffade i arbetet på
sambandscentralen. Med dubbelföringar avsågs att en operatör registre-
rade in ett larm, varefter en annan operatör fick uppgift om samma
händelse från annat håll och också registrerade in händelsen, eftersom
det första ingripandemeddelandet inte hade hunnit komma upp på
statusskärmen. Det var enligt Ulf H allmänt känt att detta inträffade.
Befälen i de bägge piketpatrullerna intervjuades av Juristkommis-
sionen, Christer P (Norrmalmspiketen) den 24 juli 1986 och Kjell Ö
(Södermalmspiketen) den 27 augusti 1986. Christer P bekräftade att
hans patrull svarade på larmet. De var vid det tillfället i färd med att
tanka på en bensinmack vid Norra Bantorget. De for till mordplatsen
med blåljus påslaget. En annan piket och en befälsbil fanns på platsen,
liksom ambulans – av samtalsanteckningarna framgår inte om det var
en eller två ambulanser – vars personal höll på att lasta in båren med
den skjutne. Även Kjell Ö bekräftade att hans patrull svarat på larmet.
De hade alldeles dessförinnan passerat på Malmskillnadsgatan vid
trappavsatsen ovanför Tunnelgatan. När radioanropet kom befann sig
piketbussen fortfarande på Malmskillnadsgatan nästan framme vid
Brunkebergstorg. De uppgav sin position och for mot mordplatsen. (På
annat ställe framgår att de åkte ned Beridarbansgatan den korta biten