wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/116

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Den första fråga som måste redas ut i fall av det slag som nu är aktuella är alltså varför uppgiftslämnaren dröjt så länge med att träda fram. Om denna fråga inte kan ges ett åtminstone någorlunda tillfredsställande svar, bör den inledande tveksamheten till de lämnade uppgifterna öka ytterligare. Utredningen måste därefter inriktas på att finna kontrollpunkter i det uppgiftslämnaren sagt. Det bästa är därvid om det finns omständigheter som inte är allmänt kända, mot vilka uppgifterna och uppgiftslämnaren kan testas. I en så känd utredning som denna och efter så lång tid är dessa möjligheter många gånger små. En annan möjlighet är att söka efter kontrollerbara element i den berättelse som uppgiftslämnaren redovisat, eller att söka förmå denne att lämna upplysningar som låter sig kontrolleras. Är inte heller detta möjligt återstår endast en ren bedömning av uppgiftslämnarens trovärdighet. Eftersom en sådan typiskt sett är mycket svår att göra bör man undvika att använda en bedömning av det slaget som enda stödben.

Vi vill vidare erinra om och något uppehålla oss vid de vittnen Christer P åberopade vid rättegångarna och vid domstolarnas bedömning av dessa. Det föreligger nämligen vissa likheter mellan dessa vittnen och några av de uppgiftslämnare som förekommer i denna del av resningsmaterialet.

Christer P åberopade vittnena Algot Å och Enar H som bägge uppgav att de på mordkvällen hade gjort iakttagelser som i praktiken innebar att Christer P hade alibi för mordet. Algot Å uppgav sig ha sett Christer P vid Märsta station vid 23.20-tiden. Enar H uppgav sig på väg från Kung Hans väg i Sollentuna till Rotebro station ha mött Christer P ungefär kl 23.45-23.50. Bägge väntade ett knappt halvår efter det att Christer P häktats innan de trädde fram med sina uppgifter. Beträffande Algot å noterade hovrätten att hans tidsangivelser var ungefärliga och att han gav intryck av att vilja anpassa sin berättelse så att den skulle stämma med andra uppgifter om skeendet. Vad som framför allt rubbade tilltron till hans berättelse var emellertid, enligt hovrätten, att han inte underrättat polisen eller Christer P:s försvarare tidigare, när det stått klart för honom att han kunde ge Christer P alibi. – Enar H:S berättelse var enligt hovrätten ”i många avseenden egendomlig”. Det som emellertid mest rubbade tilltron till hans utsaga var att han inte tidigare trätt fram för att ge Christer P, som han kände väl, alibi, förrän denne suttit häktad ett halvår. Som förklaring till detta dröjsmål hade han uppgivit att han själv haft stora problem, bestående i kontroverser med polismästaren i Säffle och en reporter vid Säffle tidning angående ett föreläggande att förse hans hund med munkorg. Denna förklaring fann hovrätten osannolik. – Hovrätten ansåg att Algot Å:s och Enar H:S uppgifter var så otillförlitliga att de inte kunde ge stöd åt Christer P:s