wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/118

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


När uppgifter som åberopas i ett resningsärende har lämnats lång tid efter den händelse som bevisningen avser, är en viktig faktor vid bedömningen av deras betydelse vilken förklaring som kan finnas för dröjsmålet med uppgiftslämnandet. Både Christer K och Bertil B har förklarat att de inte velat lämna uppgifter tidigare av rädsla för att de och deras anhöriga skulle råka illa ut. Även om den förklaringen i och för sig är rimlig, måste den dock te sig som mindre övertygande med tanke på den tid som gått efter mordet och förhållandena i övrigt. Åtminstone i samband med rättegången i hovrätten måste det ha funnits möjlighet för dem att utan nämnvärd risk ge sig till känna. Något tillräckligt gott skäl att vänta ända till 1997 med uppgiftslämnandet kan knappast ha funnits.

De nu aktuella uppgifterna Vittnet Lennart G:s observation av Christer P vid Dekorima först då han passerar denne, sedan då han vänder sig om och ser denne stående bakom någon som ligger på trottoaren, betyder ju att det praktiskt taget finns ett ögonvittne till mordet som känner igen och kan identifiera gärningsmannen. Att dessa uppgifter, om de skulle vara riktiga, vore helt avgörande för utredningen, är uppenbart. Ytterligare bevisning vore i princip överflödig. Lennart G:s övriga observationer har mindre värde. Det har redan av Svea hovrätt bedömts föreligga en betydande sannolikhet för att Christer P befann sig vid Grand kring kl 23 och att denne befann sig i mordkvarteren under kvällen i övrigt är ostridigt.

Lennart G:s uppgifter kan emellertid inte bedömas som tillförlitliga. Hans berättelse är i det mesta en återspegling av de sedan tidigare mycket väl kända brottsmisstankarna mot Christer P. Vore uppgifterna riktiga, skulle Lennart G ha hållit inne med sin kunskap många år, trots att han redan den 1 mars 1986 hade förstått vem som begått mordet. Han har inte presenterat någon rimlig förklaring till varför han i så fall inte på något sätt försökt förmedla sin kunskap till polisen i ett tidigare skede. När han hördes i februari 1989 uppgav han sig ha kört förbi mordplatsen och hört två smällar, men sade ingenting om Christer P, som han uppgav sig inte ens veta vem det var. Hans hänvisning till att han skulle ha invigt sin advokat i vad han visste motsägs av denne. Det finns vidare ingenting i hans berättelse om mordkvällen som låter sig verifieras – det kan inte ens tillförlitligen visas att han befann sig i Stockholm denna kväll. PU har i vart fall inledningsvis inte ansett att uppgifterna om hur han färdats i bilen förbi mordplatsen är förenliga med vad som i övrigt är känt beträffande där iakttagna fordon m.m. Lennart G:s berättelse är vidare osannolik såväl i sig som i enskildheter, t.ex. att han trodde sig ha blivit beskjuten från långt håll av