wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/135

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


slumpens verk. I så fall finns mycket litet utrymme för annat inflytande från Lars T:s sida än ett mycket allmänt sådant.

Med tanke på den relation Christer P och Lars T hade har det likväl varit befogat att undersöka den. I resningsansökan sägs att de uppgifter som Per S förmedlat från Lars T har gett den tänkta motivbilden tydligare konturer. Allmänt sett har kunskapen om Christer P:s och Lars T:s relation fördjupats samt inte minst dokumenterats. Utredningsinsatserna i denna del kan även ses mot bakgrund av att Svea hovrätt i sin friande dom ansåg att det måste ”tillmätas betydelse att det inte visats, eller ens gjorts antagligt, att Christer P haft något motiv att mörda statsministern”.

Utredningen avseende uttalanden av Christer P som tyder på att denne begått mordet

Det gemensamma för de uppgifter som kommit fram i denna del av utredningen är att de avser uttalanden som Christer P skall ha gjort, uttalanden av innebörd att han begått mordet eller på annat sätt gjort medgivanden som kan tolkas som att han är gärningsmannen.

Uppgifter av detta slag kan ha ett utredningsvärde. Så länge det, som hittills, endast rör sig om påståenden om enstaka uttalanden som skall ha gjorts "mellan fyra ögon”, kan de dock knappast anses föra utredningen nämnvärt framåt.

Övriga delar av resningsmaterialet

Lennart H åberopades i resningansökan till styrkande av att Christer P:s uppgift om när han kom hem på mordnatten var felaktig. Enligt Lennart H skulle Ulf Sp, som befann sig i Christer P:s lägenhet vid tidpunkten, ha berättat för Lennart H att han vittnade falskt i denna fråga och att det var Christer P som hade tvingat honom till detta. Utredningsvärdet i detta är begränsat. Det är redan konstaterat att Christer P saknar alibi. Svea hovrätt ansåg även att Christer P:s förhållningssätt gav intryck av att han försökte skaffa sig alibi. HD har numera framhållit att Christer P ”även som oskyldig” kan ha haft ”anledning att vilja undanhålla det förhållandet att han haft tillfälle i tid och rum att begå brotten”.

Tillförlitligheten i Lennart H:s uppgift är låg; typiskt sett skall den bevisning användas som ligger närmast det förhållande som skall styrkas. Den som därvid borde komma i fråga är Ulf Sp. Han är dock inte åberopad i sammanhanget.