wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/23

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Vid hans samtal med Lisbeth Palme på Sabbatsbergs sjukhus var det inte helt lätt för honom att få fram några konkreta uppgifter om vad som verkligen hade utspelats. Hon var nämligen mycket chockad vid samtalstillfället. Klart är dock att hon då nämnde att det hade varit två gärningsmän och att det troligen var de två män som hon vid ett tidigare tillfälle hade iakttagit utanför bostaden på Västerlånggatan. Åke R fick dock inte klart för sig var den andre gärningsmannen skulle ha uppehållit sig vid mordtillfället. Han antecknade de av Lisbeth Palme lämnade uppgifterna.

Åke R rapporterade uppgifterna till sambandscentralen. De torde ha legat till grund för det rikslarm som sändes ut och som angav två gärningsmän. Vi har inte funnit någon ytterligare dokumentation enligt vilken Lisbeth Palme skulle ha talat om två gärningsmän. Däremot nämnde hon redan i förhöret den 1 mars två män, som hon tidigare iakttagit utanför bostaden, och att hon hade en svag känsla av att en av dem bar en jacka av samma typ som mannen på mordplatsen bar. Uppgiften om de två männen utanför bostaden återkommer i Hans Holmérs samtalsuppteckning, dock utan tillägget beträffande jackan. Liknande uppgifter omtalas från förhörssammanställningen från aprilmaj 1986. – Vad Åke R uppgett sig ha uppfattat stämmer alltså inte överens med senare uppgifter; inte heller Lars C rapporterade något motsvarande. En förklaring som lämnats till denna motsägelse är att det i samtalet mellan Åke R och Lisbeth Palme uppstått en sammanblandning mellan hennes uppgifter om två män utanför bostaden och det hon iakttagit på mordplatsen.

Vissa omständigheter kring förhören m.m.

Beträffande förhöret den 25 mars 1986 har Hans Holmér upplyst följande. Skälet till att just han höll detta förhör – det första ”grundliga” och ”samlade” förhöret, som han själv kallade det - var hennes svåra situation, att han sedan tidigare var bekant med henne och att hon inte ville tala med någon annan. Förhöret ägde rum hemma hos Ebbe Carlsson. Det var ett antal dagar efter begravningen. Hon var mycket tydlig. Han frågade om förhöret kunde tas upp på band men det ville Lisbeth Palme inte. De pratade länge i lugn och ro och hon gav en fullständig bild av vad hon sett. Det finns inga minnesanteckningar kvar från förhöret. Det som finns är det som är med i förundersökningsprotokollet, det är i sin tur direkt avskrivet från det han skrev för hand under förhöret. Han skrev ut det direkt när han kom till arbetet.

9

Uppgifter och citat i det följande hämtade från den tidigare Palmekommissionens utfrågning med Hans Holmér den 29 november 1995.