wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/24

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


De handskrivna anteckningarna hade han gått igenom med och läst upp för Lisbeth Palme. Anteckningarna utgjorde en fullständig redogörelse för vad Lisbeth Palme sagt.

Hans Holmérs redogörelse för vad Lisbeth Palme uppgav avviker från vad som antecknats i promemorian från förhöret. Inför kommissionen uppgav Hans Holmér att Lisbeth Palme sagt att hon dragits med ned på trottoaren, eftersom hon och Olof Palme gick i armkrok (i protokollet står bara

de gick i trok). Inför kommissionen uppgav han vidare att hon därefter tittade bakåt för att söka hjälp och att den person hon då såg retirerade, varför hon förstod att hon inte hade någon hjälp att hämta från denne. Hon skall därefter ha beskrivit den personens klädsel och enligt vad Holmér uppgav stod det för honom klart att Lisbeth Palme beskrev ett vittne, nämligen Anders B, och att Lisbeth Palme i själva verket aldrig hade sett gärningsmannen. Någon iakttagelse som skulle motsvara detta vittne går inte att återfinna i förhörsanteckningarna. Den person som Lisbeth Palme uppges beskriva benämns i samtalsanteckningarna för övrigt ”gärningsmannen”.

Vid ett samtal som nuvarande rikskriminalchefen Lars Nylén hade med förre rikskriminalchefen Tommy Lindström den 4 september 1997 framkom ytterligare uppgifter om kontakter mellan utredningsmän och Lisbeth Palme och hennes familj. Samtalet hade föranletts av att journalisten Sven A uppgett att oegentligheter och brister förekommit vid förhören med Lisbeth Palme. Sven A hänvisade härvid bl.a. till Tommy Lindströms bok ”Mitt liv som snut”. Under samtalet berättade Tommy Lindström om det första förhöret som rikskriminalen – Lars T och Gunnar H – hållit med Lisbeth Palme (detta åsyftar det första förhöret från den ovan redovisade sammanställningen av förhör; det hölls således den 29 april 1986). Över detta förhör hade utredningsmännen upprättat minnesanteckningar som sedan sammanställts till en ”råkopia”. Denna ”råkopia” fick Lindström. Därefter bearbetades den och presenterades för Lisbeth Palme vid ett besök hos henne den 5 maj 1986. Efter sammanträffandet skedde ytterligare en justering och till sist en slutjustering. Således hade rikskriminalen kontakt med Lisbeth Palme vid sammanlagt fyra tillfällen för upprättandet av förhörsprotokollet. Protokollet kom därmed mer att utgöra ett samlingsdokument än ett "normalt" förhörsprotokoll. Att man förfor på detta

10

På fråga om de utgjorde sammanfattningar, svarade Holmér: ”Nej det var inga sammanfattningar i den meningen att jag tog bort någonting. Men det var inget pratprotokoll, det var inte pratminus. Jag var ju väldigt mån om att ta med allting som framkom. Så jag strök ingenting som oviktigt eller så utan det hon sa vid det där förhöret, det finns med där. Någonting annat har hon inte sagt.”