wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/298

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Vi har efterfrågat underlaget för detta beslut och dokumentation över dess eventuella uppföljning. Det finns emellertid enligt uppgift från Justitiedepartementet inget underlag sparat i regeringskansliet och heller inga handlingar som återspeglar en uppföljning av beslutet, med undantag för en inom Justitiedepartementet den 8 mars 1988 upprättad promemoria. Där redogörs kortfattat för hur Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen vid den tidpunkten hade organiserat arbetet. I ett avslutande stycke, under rubriken ”Regeringens kontakter med organisationen” sägs följande.

Information till regeringen om läget i spanings- och utredningsarbetet har lämnats av åklagarna och polisen ungefär en gång i månaden. Vid informationssammanträdena har justitieministern och statssekreteraren i statsrådsberedningen varit närvarande. I regel har också statssekreteraren i justitiedepartementet och chefen för polis- och åklagarenheten deltagit i sammanträdena. Vid ett tillfälle i början av 1988 har regeringen i dess helhet informerats.

Vi har ställt frågor till Justitiedepartementet om vilka kontakter som därefter förevarit. Detta har visat sig svårt att klarlägga. Några handlingar som dokumenterar sådana kontakter finns inte. Som svar på våra frågor har i stället från Justitiedepartementet uppgivits att regelmässiga kontakter inte förekommit. Vid enstaka tillfällen har företrädare för PU informerat justitieministern och hennes medarbetare (under den aktuella perioden, efter 1988 års val, har Laila Freivalds och Gun Hellsvik innehaft befattningen). Det har även förekommit att statsministern informerats. Det går inte att i efterhand fastställa när möten av detta slag ägt rum, vilka som närvarat och vad som avhandlats, eftersom inga protokoll förts och inga minnesanteckningar gjorts. Under den period som det s.k. Sydafrika-spåret var aktuellt, dvs. under 1996 och början av 1997, förekom kontakter av delvis annat slag, eftersom justitieministern då engagerade sig för att via diplomatiska kanaler i Sydafrika underlätta PU:s utredningsåtgärder. Det förekom därvid också ett informationsutbyte mellan Justitiedepartementet och PU. Det har vidare påpekats att det kan ha förekommit att Riksåklagaren meddelat regeringen om viktiga förestående händelser i utredningen, t.ex. när resningsansökan skulle inges 1997.

Från Riksåklagarens sida har uppgivits att kontakter med regeringen förvisso har förekommit under åren, men att det inte går att säga hur många de varit, när de ägt rum, vilka som deltagit och vad som avhandlats, eftersom det saknas dokumentation. Från Riksåklagarens sida har man, efter det att vi ställt frågan ett flertal gånger, kunnat erinra sig tre tillfällen då kontakter förekommit; samtliga ägde rum under 19961997 och hade samband med Sydafrika-spåret.