wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/38

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Domar m.m."

19

Stockholms tingsrätt

Rättegången i Stockholms tingsrätt pågick den 5 juni till den 10 juli 1989, under den tiden var Christer P fortsatt häktad. I dom den 27 juli 1989 dömde tingsrätten Christer P till livstids fängelse för mord på Olof Palme och framkallande av fara för annan avseende skottet mot Lisbeth Palme. Domen dikterades av nämnden, dvs. domstolens lekmannaledamöter, som var eniga och utgjorde en majoritet. Tingsrättens två juristdomare, dvs. dess lagfarna ledamöter, var skiljaktiga; de ansåg att åtalet skulle ogillas och Christer P frikännas.

Svea hovrätt

Christer P överklagade och målet togs upp i Svea hovrätt. Ny rättegång hölls mellan den 12 september och den 9 oktober 1989. Några dagar efter det att rättegången avslutats försatte Svea hovrätt Christer P på fri fot, vilket innebar att domen skulle komma att bli friande. I sin den 2 november 1989 meddelade dom friade Svea hovrätt enhälligt Christer P från ansvar. Domen vann laga kraft och utgör alltjämt den slutliga bedömningen av brottsmisstankarna mot Christer P. Av domskälen framgår bl.a. följande.

Den väsentliga delen av bevisningen i målet utgjordes av personer som i varierande grad identifierat Christer P. Hovrätten diskuterade därför i ett särskilt avsnitt hur sådan s.k. identifikationsbevisning skall bedömas:

Den bevisning som åklagaren åberopat i målet utgörs till stor del av utsagor av personer som uppger sig ha sett en man, som åklagaren gör gällande är identisk med Christer P, stående utanför biografen Grand, gående bakom makarna Palme på Sveavägen och på själva brottsplatsen. För att en gärningsmans identitet skall kunna fastställas under en brottsutredning är det vanligt att målsägande och vittnen förevisas fotografier på ett flertal personer. Även s.k. vittneskonfrontationer av de slag som ägt rum i detta mål förekommer. På grundval av vad målsägande och vittnen uppgivit vid sådana undersökningar får de sedan vid huvudförhandlingen uttala sig om den tilltalade är identisk med eller liknar den person som de sett.

Stor försiktighet måste iakttas vid värdering av identifikationsbevisning. Erfarenheten visar att även i övrigt trovärdiga vittnen kan missta sig vid en

19

Domarna finns refererade i Rättsfall från hovrätterna 1989, s. 310-353.