wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/49

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Utredningen mot Christer P efter domen och fram till 1996

Allmänt om förutsättningarna för en fortsatt utredning m.m.

En friande brottmålsdom innebär att åtalet ogillats och att den tilltalade juridiskt frikänts från brottsmisstanken. Den innebär formellt sett inte att domstolen funnit det bevisat att den tilltalade faktiskt är oskyldig. I och för sig kan en domstol avfatta sina domskäl så att det framgår att den ansett det bevisat att den tilltalade inte bara juridiskt utan också faktiskt är oskyldig.

I detta fall innebar domskälen inget utöver att domstolen inte funnit det bevisat att Christer P begått mordet. Domskälen innehöll vissa överväganden som antydde att domstolen tvivlade på att Christer P var rätt man (t.ex. angående dennes person och livsföring), men i allt väsentligt var det en normal frikännande brottmålsdom, som inte till vare sig form eller innehåll innebar annat än att hovrätten funnit att åklagaren inte hade kunnat styrka sitt påstående att Christer P begått mordet.

I och med att en frikännande dom vunnit laga kraft kan den sak som prövats i princip inte tas upp igen. Svensk rätt håller dock öppet för en omprövning även för friande brottmålsdomar. S.k. resning kan beviljas av Högsta domstolen under bl.a. den förutsättningen att det framkommit nya bevis eller omständigheter som, om de tidigare varit kända, sannolikt skulle ha lett till en fällande dom.

Det sagda innebär att det från formell synpunkt inte fanns något hinder mot att fortsätta utreda om Christer P likväl begått brottet, trots att detta dittills inte gått att leda i bevis. En rättslig ordning där sådan fortsatt utredning mot en frikänd person medges kan naturligtvis ifrågasättas, men också försvaras. Rättsläget är under alla förhållanden klart och det medgav en fortsatt utredning.

Den fortsatta utredningen

Den fortsatta utredningen innebar först och främst att PU noga analyserade domen. Uppfattningen inom Palmegruppen om domen var enligt Hans Ölvebro att denna är ”bedrövlig”; kritiken synes särskilt ta sikte på hovrättens överväganden angående identifikationsbevisning och dess åberopande av den s.k. Devlinrapporten, som enligt Hans Ölvebro hade övertolkats. Det måste emellertid samtidigt noteras att det inom Palmegruppen närmast tycks ha funnits en förväntan att hovrättsdomen skulle bli friande. Hans Ölvebro har för sin del för den