wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/55

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


som identisk med gärningsmannen, anser jag att det redan på denna grund föreligger starka skäl som talar för att Christer P är skyldig. Vad sedan gäller E:s och I:s iakttagelser menar jag att det inte kan råda något tvivel om att det är gärningsmannen som de (i likhet med Yvonne N) har sett på flykt från brottsplatsen. Såväl E som I är absolut säkra på att den flyende mannen är identisk med Christer P. Även med beaktande av risken för misstag vid identifiering av en främmande människa som man bara sett som hastigast, hävdar jag att E:s och I:s berättelser på denna punkt är så övertygande att de var för sig bör vinna tilltro. Den bevisning som i övrigt åberopas i resningsärendet leder inte på samma direkta sätt fram till att Christer P är skyldig.

Högsta domstolens beslut

HD avslog i ett den 28 maj 1998 meddelat beslut resningsansökan. I ett samma dag utgivet pressmeddelande sammanfattade HD skälen för sitt avgörande på följande sätt (för ett utförligt referat, se Nytt Juridiskt Arkiv 1998, s. 321-343):

Resning till nackdel för en tilltalad får beviljas under förutsättning att det för brottet är föreskrivet fängelse mer än ett år samt det åberopas någon omständighet eller bevis som inte förebringats i brottmålet och förebringandet av omständigheten eller beviset sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade dömts för brottet (sannolikhetsrekvisitet). Resning får dock inte beviljas på grund av något förhållande som var känt innan brottmålsdomen vann laga kraft, såvida inte sökanden gör sannolikt att han inte vid den domstol som meddelat domen eller genom överklagande kunnat åberopa omständigheten eller beviset eller att han haft giltig ursäkt att inte göra det (ursäktsrekvisitet). Ytterligare en förutsättning är att ansökan om resning görs inom ett år från det att sökanden fick kännedom om det förhållande som ansökningen grundas på (ettårsfristen). Beträffande ursäktsrekvisitet uttalar Högsta domstolen att en strikt tillämpning av detta av hänsyn till den tilltalade bör ske, att det inte framstår som ursäktligt att inte Riksåklagaren i hovrätten eller efter överklagande av hovrättens dom åberopade sådan ny bevisningen som var känd innan domen vann laga kraft samt att de bevis av detta slag som åberopas i resningsärendet alltså inte skall beaktas vidare i frågan om resning. Detta gäller bl.a. uppgifterna av det vittne som i resningsansökningen betecknas som A.

En del av de nya bevisen i resningsärendet har blivit kända för Riksåklagaren efter det att hovrättens dom vann laga kraft men mer än ett år innan resningsansökningen gjordes den 5 december 1997. På anförda grunder anser Högsta domstolen att övervägande skäl föreligger att ettårs