wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/56

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


fristen i resningsbestämmelserna skall räknas för varje åberopat nytt bevis samt att uppgifter av ett antal vittnen och viss skriftlig bevisning inte kan beaktas vidare i frågan om resning. Detta gäller bl.a. uppgifterna av Sigvard C. Angående sannolikhetsrekvisitet berör Högsta domstolen inledningsvis bl.a. följande mera allmänna omständigheter. Mordet på Olof Palme, den polisutredning av detta som har bedrivits och de rättegångar som hållits i målet har varit utomordentligt uppmärksammade i massmedierna och den allmänna debatten. Många uppgifter om fallet har fått vid spridning. En mycket stor penningbelöning har utfästs till den som kan lämna avgörande uppgifter för mordets uppklarande. Redan dessa förhållanden gör att uppgifter som framkommit efter målets avslutande måste bedömas med stor försiktighet. Också den tid på mer än tolv år som gått medför att bevisvärdet av nya uppgifter kan vara vanskligt att avgöra. Vid sin prövning av resningsfrågan utgår Högsta domstolen från den bevisbedömning som hovrätten gjort. Den nya bevisningen bör således bedömas i förhållande till bevisläget som detta framgår av hovrättens dom. Av de nya vittnen som får åberopas i resningsärendet behandlar Högsta domstolen främst D, E, I och Per S. Även om D:s uppgifter stärker påståendet att Christer P varit utanför biografen Grand när makarna Palme kom dit, utgör de knappast någon avgörande omständighet för skuldfrågan. Sammantaget anser Högsta domstolen att berättelserna av E och I att de sett Christer P på Malmskillnadsgatan efter mordet inte har det bevisvärde, bedömda var för sig eller tillsammans, att det är sannolikt att hovrätten hade funnit åtalet styrkt, om uppgifterna förebringats där. Beträffande Per S:s uppgifter angående Lars T, vilka avser vapen- och motivfrågorna, hänvisar Högsta domstolen till att Lars T inte är i livet och kan utfrågas i en ny rättegång och att han i polisförhör förnekat inblandning. Högsta domstolen konstaterar vidare att det saknas varje som helt utredning som visar att Christer P den 28 februari 1986 faktiskt hade en magnumrevolver med vilken han kunde skjuta makarna Palme. Det som Per S uppgett utgör uppgifter i andra hand och delvis tolkningar av vad Lars T sagt och kan ha menat. Det brev från Lars T som Per S i april 1998 lämnat till Riksåklagaren utgör i sig inte något starkare bevis för Christer P:s skuld, och det s.k. testamentet av Lars T saknar större bevisvärde. Inte heller de uppgifter som andra personer lämnat och som skall belysa motivfrågan eller den övriga skriftliga bevisningen har någon större tyngd. Sammantaget är enligt Högsta domstolen den nya bevisningen i motivdelen inte sådan att det är sannolikt att dess förebringande i hovrätten hade ändrat den friande domen. Det kan alltså konstateras, uttalar Högsta domstolen, att den åberopade nya bevisningen i sina olika delar inte är sådan att något av bevisen sett för sig