wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/79

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Därutöver hördes en psykolog och en läkare. Ingen av dem gjorde bedömningar som kunde tolkas som att Christer K skulle vara en allmänt mindre trovärdig person. Christer K åberopades i resningsansökan (”E”) till styrkande av att gärningsmannen är identisk med Christer P.

Bertil B

Bertil B:s berättelse. Bertil B lämnade i huvudsak följande uppgifter. Morddagen hade han med bil farit från sitt hem i västra Sverige till Stockholm, dit han anlänt på eftermiddagen vid 15-tiden. Han var ensam. Han träffade ingen i Stockholm. Han hade inget egentligt ärende utan resan var ett sätt för honom att koppla av. Under dagen hade han besökt antikaffärer och även köpt en jacka. På kvällen hade han gått en lång promenad ut på Djurgården. På väg tillbaka till bilen, som han hade haft parkerad norr om mordplatsen i kvarteren kring Sveavägen – han kunde inte minnas exakt var kom han att gå David Bagares gata upp mot Malmskillnadsgatan. 10-15 meter från korsningen mötte han en man, som var andfådd, såg otrevlig ut och luktade svett. Han gick därvid på den norra trottoaren, där även den mötande mannen kom. De passerade nära varandra. Han uppgav till en början att mannen hade kommit springande uppför trapporna från Tunnelgatan, men ändrade detta – efter frågor om hur han kunde veta detta om han inte iakttagit mannen förrän de möttes till att mannen i och för sig även kunde ha kommit från Malmskillnadsgatan och då antingen från höger eller vänster. Han såg ingen annan på platsen. Han fortsatte fram till korsningen, där han gick Malmskillnadsgatan norrut, dvs. till höger, vidare till sin bil. Han körde sedan hem, och kom fram vid fem-tiden på morgonen. (Hans bostad var belägen något trettiotal mil från Stockholm.)

Mötet hade ägt rum ungefär kl. 23.25. Skälet till att han mindes detta förklarade han så, att han vid mötet tittat på klockan och att han dagen efter hade satt det inträffade i samband med mordet och då även lagt klockslaget på minnet. Han hade således tidigt insett att iakttagelsen kunde ha med mordet att göra. Att han vid denna tid inte hörde av sig till polisen förklarade han med att det hängde samman med hans familjesituation och sviktande hälsa samt att han inte ville bli inblandad och inte kände sig orka med saken.

Efter ett par, tre år såg han en bild av Christer P i en tidning och kände då igen denne som mannen han mött på mordkvällen. Han mindes inte exakt när detta ägt rum eller i vilken tidning han sett bilden. Att han då inte hörde av sig till polisen förklarade han närmast så att