wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/80

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


han inte orkade med detta, ”inte den uppståndelsen”. Han fick i detta sammanhang frågor om han inte hade varit nyfiken på om den man som åtalades för mordet var den person han hade mött. Svaret får närmast tolkas så, att han redan ansåg sig veta att det var mördaren han mött och att han inte orkade engagera sig. Av förhören framgår inte vad det var som numera fått honom att ändra sig och trots allt ta kontakt med polisen, annat än att han ansåg sig vara i en ny situation. Han framhöll därvid att han ville undvika all publicitet och att han eventuellt skulle behöva hjälp med en ny identitet om han skulle behöva vittna.

Han lämnade en relativt detaljerad beskrivning av den man som han hade mött. I beskrivningen finns inget som motsäger att det skulle kunna ha varit Christer P som han mötte. Han hade fastnat för mannens ögon och dennes ”skarpa, intensiva blick”. Han framhöll att mannen hade en smal mustasch, varvid han anmärkte att han på denna punkt hade en annan minnesbild än Lisbeth Palme (”där går jag absolut emot henne”). Han beskrev klädseln väl; beskrivningen låg väl inom ramen för de skilda uppgifter som lämnats av vittnen från mordplatsen. Hur berättelsen kom till PU:s kännedom. Den första handlingen i uppslaget består av en den 28 november 1996 upprättad promemoria av biträdande spaningschefen Lars Jonsson, där denne antecknat att Bertil B ringt till PU samma dag och uppgivit att han var före detta journalist och hade en källa som ”satt inne med lösningen på mordfallet Olof Palme”. Källan, som skulle vara till hundra procent trovärdig, hade för Bertil B berättat att han dels sett mordet, dels sett mördaren lämna mordplatsen, dels kunde identifiera mördaren. I promemorian har även antecknats att källan inte hört av sig tidigare på grund av rädsla och oro, men att källan numera är beredd att lämna sina uppgifter till PU, under vissa förutsättningar. bl.a. ville Bertil B att källan skulle få lämna uppgifterna via en före detta åklagare.

Den f.d. åklagaren, som numera var advokat, tog sedermera kontakt med utredningen via Jan Danielsson, varefter PU kopplades in. Efter vissa förhandlingar rörande lokal m.m. kom ett förhör till stånd på advokatens kontor i april 1997.

Av det första förhörsprotokollet framgår att källan, som i protokollet kallas ”källa Bertil”, är identisk med Bertil B. Denne hade således avsett sig själv vid den kontakt som hade resulterat i Lars Jonssons promemoria från den 28 november 1996. Det hölls sedan sammanlagt fem förhör.

Kontakten mellan PU och Bertil B var inte helt komplikationsfri. Det framgår av senare förhör att Bertil B ansett sig felaktigt behandlad då han först tagit kontakt med PU och att han krävt att få vara representerad av en advokat, som skulle arvoderas av PU, ett villkor