wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/81

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


som PU accepterade (se nedan). Vid det andra förhöret var Bertil mycket upprörd över att förhörsledarna "bakom ryggen” på honom vänt sig till personer i hans närhet för att kontrollera en del uppgifter. I samma förhör ville han i ett skede ha besked om huruvida han bedömdes som trovärdig ”i det här läget”. Efter detta förhör, där förundersökningsledaren Jan Danielsson medverkade, framförde han vid delgivningen av förhöret att Jan Danielsson hade haft en ”arrogant och oborstad stil”.

Någon förklaring till varför han inledningsvis låtsats att de uppgifter han hade att lämna härrörde från en annan person finns inte dokumenterad. När Bertil B i det sista förhöret konfronterades med anteckningen av Lars Jonsson, bl.a. att källan skulle ha sett mordet, reagerade han till synes starkt. Så hade han inte sagt. ”Har inte han (Jonsson) en bandinspelning på det samtalet så är det ord mot ord.” Det framgick fortsättningsvis att Bertil B var upprörd över att Jonsson skrivit på detta sätt; han nämnde att han kunde tänka sig att stämma Jonsson för ärekränkning. Till saken hör att den advokat som företrädde Bertil B i förhör den 24 april hade uppgivit att Bertil B lämnat samma uppgifter som de Jonsson antecknat, dvs. att källan/vittnet sett själva brottet. Kontroll av Bertil B och de lämnade uppgifterna. Beträffande Bertil B:s person framgår att han hade arbetat som pressfotograf men var förtidspensionär sedan flera år före mordet. Skälen till det synes ha varit besvär av psykisk art; han beskrev saken så att han hade blivit utbränd av sitt yrke.

Den kvinna, som hade varit gift med Bertil B vid tiden för mordet, lämnade uppgifter som närmast talade mot att Bertil B:s berättelse var riktig. Bl.a. uppgav hon att Bertil B varit sjuklig vid tiden, att hon inte hade något minne av att han skulle ha gjort en bilresa till Stockholm och att Bertil B inte var en sådan person som tog några längre promenader. Hon uppgav även att enligt hennes minnesbild hade hon tillsammans med Bertil B tittat på TV på mordkvällen och då fått nyheten om mordet. Vid ett senare förhör konfronterad med att detta inte kunde vara riktigt – i TV gick nyheten om mordet ut först kl fyra på morgonen blev hon osäker på sin minnesbild. Vid detta andra förhör informerades hon också i allmänna ordalag om vad Bertil B berättat för PU. Hon fann uppgifterna konstiga. Dels skulle han inte ha kunnat hålla tyst om en sådan sak, dels förstod hon inte varför han skulle ha begivit sig till Stockholm, dels var det hennes uppfattning att Bertil B inte skulle ha orkat att göra en sådan bilresa ensam; han var vid denna tid nedgången och hon ansåg det mer eller mindre uteslutet att han skulle ha kunnat genomföra en bilresa till Stockholm och till