wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/85

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Jag upplever att det måste vara Christer P som har varit på platsen. Så upplever jag det, men jag har alltså inte sett hans ansikte så att jag kan avgöra till hundra procent att det är han. Det kan jag inte göra, men jag känner alltså en oerhörd säkerhet i det sammantagna i det här, oron och alltihop det här man upplever, det är alldeles otroligt. Därav har jag dragit den här slutsatsen.

Tillfrågad om varför han inte kommit till PU tidigare och berättat detta samt varför han nu i stället gått till media, svarade han på ett sätt som får tolkas så att han hade kommit att misstro polisen och då särskilt dess vilja och möjlighet att erbjuda honom skydd. Han hänvisade till den hotbild han upplevt. Men han uppgav även att det hela tiden funnits en osäkerhet om han verkligen skulle kunna stå inför rätten och med hundra procents säkerhet säga att det var Christer P som han hade sett på mordplatsen ”därför att jag har inte sett ansiktet i den klara skärpa som erfordras för det”.

Det som gjorde honom säkrare i dag var "totalbilden”, där han även åberopade hypnosen som något som hjälpt honom till en tydligare bild. I mer konkret hänseende framgick det att det var Christer P:s ”nästintill fingeravtrycksliknande rörelsemönster” som han hängde upp sin slutsats på. Förhörsledaren återkom flera gånger till vari de felande procenten låg – vad var det som gjorde att han bara kom upp i 95 procents säkerhet? Frågan synes ha fått sitt svar när Leif L uppgav att han inte sett ett utkristalliserat ansikte, även om han också nämnde annat som låg i ”felmarginalen”.

Leif L hade när det gällde sina reaktioner efter konfrontationsförhöret i december 1988 hänvisat till sin fru. Hon hördes i mars 1996. Hon berättade att Leif L varit på två konfrontationer. Efter den första hade han varit helt oberörd, men efter det andra tillfället hade han reagerat mycket starkt. Hon hade frågat honom var det var med honom, men han hade sagt att han fick inget berätta, att han inte fick tala med sin fru. Hon hade frågat om han pekat ut någon, men det sade han sig inte ha kunnat. Han hade suttit på sängen och skakat och varit "alldeles förstörd”. För egen del hade hon av hans beteende meddetsamma dragit slutsatsen att han hade känt igen någon, ”det begrep jag direkt när jag såg han komma hem, det var liksom en upprepning på själva mordet, tyckte jag, i hans beteende”. Mordkvällen hade han varit mycket uppskakad; de hade suttit uppe hela natten och talat om händelsen.

Leif L:s fru berättade vidare att hon i samband med att Christer P var aktuell hade sett en sekvens med denne på TV och direkt slagits av att han rörde sig precis som Leif hade beskrivit på mordkvällen, då han hade visat hur gärningsmannen lunkat iväg. Leif var inte hemma vid