wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/99

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Innehållet i skrivelsen föranledde PU att den 19 december 1996 hålla ett ingående förhör med Per S. Ett andra ingående förhör på samma tema hölls med Per S nio månader senare, i september 1997. Av de två förhören tillsammans med de ovan omtalade till Riksåklagaren ingivna skrivelserna framgår att Per S i huvudsak avgivit följande berättelse.

Per S hade tidigt fått klart för sig att Lars T ansåg sig veta att Christer P begått mordet. I samband med mordet hade Lars T ”spontant” uppgivit att fel person hade blivit skjuten, det skulle ha varit kungen först. Lars T beklagade att ”Christer haft så bråttom”. Dessutom skulle Olof Palme inte ha mördats innan domen mot Lars T vunnit laga kraft (Lars T dömdes i hovrätten i december 1985; HD avslog ansökan om prövningstillstånd i april 1986, då domen alltså vann laga kraft). ”Det kom”, enligt Per S, ”som en chock för Lars T att Palme dog innan det var slutgiltigt kört i bombmålet”. Per S hade frågat Lars T om detta innebar att det hade funnits en överenskommelse mellan Lars T och Christer P, vilket Lars T skall ha besvarat med ett "nja” och att det som inträffat rörde sig om ”missriktad hjälpverksamhet”. På annat ställe uppgav Per S att det var relativt snart efter mordet som Lars T

började tala om att det var Christer P som hade utfört det här och att det var på hans uppdrag och han berättade om den här överenskommelsen de hade om hämnden. Det skedde redan 1986, att han började prata om det.

Det kan tilläggas att Per S 1986 väl kände till Christer P. Bl.a. hade Christer P på Lars T:s begäran hörts som ”karaktärsvittne” i bombmålet.

Vid ett senare tillfälle, i november 1990, då Lars T hade friats i det s.k. brevbombsmålet efter att ha beviljats resning, sade Lars T till Per S, att om han inte hade fällts i den första rättegången skulle Olof Palme ha levt nu, vilket Per S uppfattade som ännu ett tecken på att mordet hade utförts på uppdrag av Lars T.

Långt senare, hösten 1992, hade den då cancersjuke Lars T sökt upp Per S och sagt sig vilja berätta vad han visste om bl.a. mordet på Olof Palme, men också om de bombdåd han begått. Lars I hade därvid anförtrott sig till Per S på vissa villkor. Per S kom i det sammanhanget att tala om ett ”testamente”; kapitelrubriker till ett sådant upprättades. Något annat än muntliga uppgifter fick Per S i princip dock inte; Lars T avled våren 1993 utan att saken hade fullföljts.

De uppgifter som Lars T i detta skede lämnade var, enligt Per S, i huvudsak följande.