wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/281

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


missförhållanden inom mordutredningen. Ett exempel gäller de klagomål som målsäganden Lisbeth Palme i olika sammanhang framförde. Det har aldrig klarlagts vari dessa klagomål bottnade och om något därvidlag hade kunnat göras för att återställa hennes förtroende för de brottsutredande myndigheterna.

Det finns fler exempel. Det kanske allra tydligaste är mordnattens händelser; polisen har t.ex. inte gjort någon egen dokumenterad utredning av hur arbetet vid polisens ledningscentral fungerade. (En sådan gjordes i och för sig av Juristkommissionen. Men detta kunde inte fylla tomrummet efter en omedelbar utvärdering när inblandade parter hade händelseförloppet i klart minne.)

Tio år efter mordet avgav Polisinspektionen i Stockholms län en rapport över dödsskjutningarna vid Stureplan i Stockholm i december 1994. Polisinsatsen kritiserades skarpt, bl.a. bristen på central ledning. Inspektionen påpekade dessutom:

Det förtjänar att nämnas att den kritik som kan riktas mot polismyndigheten i detta ärende är likartad den som framfördes av olika kommissioner efter mordet på statsminister Olof Palme.

Det vill alltså synas som att polisen haft svårt att ta lärdom av sina misslyckanden. Det är troligt att detta hänger samman med oviljan att utvärdera dem. Det kan noteras att samma person var biträdande länspolismästare vid bägge tillfällena och ådrog sig kritik av likartat slag båda gångerna.

Analysarbete

Frågan om dokumentation av bedömningar m.m. är besläktad med obenägenheten att överhuvudtaget öra mer systematiska analyser. Vårt allmänna intryck är att PU stått främmande inför detta behov. Det är illustrerat på många ställen i det föregående, framför allt genom frånvaron av det vi kallat basanalyser beträffande internationella motivbilder men även i andra delar av utredningen.

3

4

Polisinspektionens protokoll den 18 oktober 1996, s. 3.

Jfr Juristkommissionens första rapport, SOU 1987:14 s. 66 och Parlamentariska kommissionen, SOU 1988:18 s. 45 ff, se även ovan, kapitel 1. I Stureplansärendet reste biträdande länspolismästaren invändningar mot Polisinspektionens rapport, vilket föranledde dess chef att utveckla kritiken mot denne (Chefen för polisinspektionens skrivelse till Landshövdingen den 23 oktober 1996).