vände sig i anledning därav till Claes Zeime med ett meddelande till Svensson. Meddelandets innebörd var att polisen inte avsåg att framställa den begärda promemorian utan att Svensson fick ta ställning till saken ändå.96 o I mitten av maj planerade ledningsgruppen ett förhör med Viktor G
och bestämde tid för detta. Svensson inbegreps inte i denna planering. Förhöret kom aldrig till stånd eftersom Svensson avskrev ärendet den 16 maj.97
Under Claes Zeimes tid
o Åklagarnas upprepade krav under hösten 1986 på att utredningens
allmänna inriktning skulle breddas med komplettering särskilt i Grandavsnittet och med inriktning på den s.k. Grandmannen efterkoms inte. 98 Kraven synes ha varit en följetong under hela hösten, med bl.a. promemorior från åklagarna Riberdahl och Josephson. Kraven förklingade dock inte helt ohörda. En del konfrontationer och förhör påbörjades i slutet av november. (Det förtjänar påpekas att när utredningen långt senare kom igång på allvar skulle den i slutändan resultera i att Svea hovrätt fann en ”betydande sannolikhet” för att en person som iakttagits utanför Grand var identisk
med den åtalade i målet.) o Begäran om fördjupad utredning beträffande ett par glasögon som
upphittats på Snickarbacken, en för mördaren möjlig flyktväg,
efterkoms inte.99 O Det finns exempel på att ledningsgruppen uttryckligen beslutade att
viss information ur brottsutredningen inte skulle lämnas till åklagarna. Det exempel som anförs av Juristkommissionen gäller en
promemoria angående de på Sveavägen upphittade kulorna.100 o I november/december förekom vid flera tillfällen att åklagarna, som
de såg det, direkt undanhölls material av polisen. o I december gick Hans Holmér ut i TV och förklarade att han var till
95 procent säker på ”huvudspåret”. Inget samråd hade förekommit
101
96
A.st. 97
A.a.s. 61. 98
A.a.s. 67 och 115. 99
Se a.a.s. 116 om ledningsgruppens ”överprövningar”. 100
A.a.s. 119. 101
A.a.s. 68.