wpu.nu

Sida:Broken/Ann-1999-09-13 1327 Granskningskommissionens bet\xc3\xa4nkande ang\xc3\xa5ende brottsutredningen efter mordet p\xc3\xa5 statsministet Olof Palme Del 3 1999\x3b88 - Del 3\x2epdf/275

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


lakttagelser angående utredningsarbetet Allmänt om det sätt på vilket mordutredningen bedrivits

1988 års spaningsorganisation

Det första årets utredningsarbete är i väsentliga delar beskrivet och bedömt av de tidigare kommissionerna (se kapitel 1). Som framgått av vår beskrivning av det fortsatta arbetet i kapitel kan det andra året sägas ha varit en restaurationsperiod, varefter en ny mordutredningsorganisation kom på plats i början av 1988. Medan det första årets organisation var ad hoc, anpassad till händelsens unika karaktär, var 1988 års organisation bokstavligt talat tagen ur instruktionsboken för spaningsmord, dvs. vad som kommit att kallas ”en vanlig mordutredning”.

1988 års organisation och det arbete den genomförde var präglad av detta. Spaningsledaren Hans Ölvebros ambition var uppenbarligen att genom gängse, grundligt kriminalpolisiärt arbete så långt möjligt återvinna kontrollen över den kunskap och det material som fanns och kunde frambringas om mordet. Hans och den biträdande spaningsledaren Lars Jonssons målsättning var att ”processa” hela materialet, dvs. gå igenom allt som fanns, se till att det blev utvärderat, registrerat och vid behov kompletterat med nya utredningsåtgärder samt att fortlöpande ta hand om nya uppgifter som flöt in genom tips och på annat sätt. Detta – synnerligen omfattande – arbete var framgångsrikt. Idag framstår det befintliga utredningsmaterialet som i stort sett färdigbearbetat. Det råder mycket god ordning i det registrerade materialet, i förhållande till dess omfattning.

Det ”vanliga mordutredningsarbete” som 1988 års organisation inriktades på ledde också ganska snart till spaningsresultat. Efter mindre än ett halvår hade den fått upp det som kom att bli dess huvudspår. Såvitt vi kan bedöma sköttes utredningen av detta huvudspår – med något undantag – väl. De svårigheter som inte kunde bemästras var väsentligen sådana som berodde på att brottet redan vid det laget var gammalt.

Sedan rättsprocessen i denna del avslutats vid utgången av 1989 befann sig PU åter vid punkten för en omstart. Även därefter har arbetet med att "processa” material bedrivits på ett kompetent, grundligt och ihärdigt sätt. Det är ingen tvekan om att det även efter denna tidpunkt bedrevs ett gott kriminalpolisiärt arbete under Hans Ölvebros ledning. Vårt allmänna intryck är också att man i den s.k. Palmegruppen överlag samlat mycket dugliga kriminalpoliser. Det tycks emellertid som om