wpu.nu

Sida:Broken/Ann-1999-09-13 1327 Granskningskommissionens bet\xc3\xa4nkande ang\xc3\xa5ende brottsutredningen efter mordet p\xc3\xa5 statsministet Olof Palme Del 3 1999\x3b88 - Del 3\x2epdf/300

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


ningen av mordet på statsminister Olof Palme i detta hänseende ha blivit alltmer lik en vanlig brottsutredning allteftersom åren gått.

8.4 Vissa perspektiv som påverkar

bedömningen av utredningsarbetet åtskilliga av de synpunkter på utredningsarbetet som anlagts ovan utgår från att det varit fråga om en "vanlig" ehuru svår och omfattande brottsutredning. En rättvis värdering förutsätter emellertid att man också beaktar denna utrednings unika karaktär. För vår del gäller att vi granskar utredningsarbetet efter omorganisationen 1987. Det arbete som nedlagts därefter kan dock inte bedömas oberoende av det som hände under det första utredningsåret.

En utredning av ett statsministermord tilldrar sig vidare ett massmedialt intresse som i sig innefattar ett störningsmoment. Ett stort antal personer har i detta fall engagerat sig personligt, som uppgiftlämnare, ”privatspanare” och kritiker av utredningsarbetet. Detta har väsentligen varit av godo – ”detektiven allmänheten” har fått tillgång till åtskillig information men också ett störningsmoment, bl.a. genom att det ingående informationsflödet helt enkelt blivit svårhanterligt och genom att åtskillig kritik som upplevts som ovederhäftig har stört arbetet. Åt detta har inte mycket bort eller kunnat göras – det är utslag av det normala livet i ett öppet, demokratiskt samhälle men förekommande störningsmoment måste likväl vägas in vid bedömningen av utredningsarbetet.

åtskilligt annat verkar naturligtvis typiskt sett i motsatt riktning. Det har redan sagts att allmänhetens benägenhet att rapportera iakttagelser av intresse i ett fall som detta underlättas av den offentliga nyhetsförmedlingen och debatten kring händelsen. Alla tänkbara resurser har vidare ställts till utredningens förfogande. Sammantaget är det därför inte självklart att det skulle behöva vara svårare att klara upp ett spaningsmord när landets statsminister är offer än annars.

Det förutsätter dock att det inledande arbetet fungerar på ett normalt sätt och att kunskapsinhämtningen i anslutning till brottet ger resultat. I detta fall var det inte så. De missgrepp och misslyckanden som kantade det första utredningsåret begränsade mycket påtagligt möjligheten att nå framgång med det utredningsarbete som tog vid därefter. Vissa typer av ”spår” var svåra att följa upp med aktivt utredningsarbete efter så lång tid. Det får t.ex. anses gälla sådana brottshypoteser där gärningsmannen kan antas ha lämnat landet relativt kort tid efter brottet. I den meningen var den utredningsorganisation som tillträdde 1988 hänvisad