wpu.nu

Sida:Broken/Ann-1999-09-13 1327 Granskningskommissionens bet\xc3\xa4nkande ang\xc3\xa5ende brottsutredningen efter mordet p\xc3\xa5 statsministet Olof Palme Del 3 1999\x3b88 - Del 3\x2epdf/48

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


förande och sekretariat har dåvarande riksåklagaren Torsten Jonsson, enligt vad som antecknats,20 ,

uppgett: När domen meddelades uppkom frågan om målet skulle föras till Högsta domstolen (HD). Enligt den då gällande instruktionen för riksåklagaren skulle överprövning i HD ske endast om särskilda skäl förelåg. Sådana skäl ansågs enligt praxis föreligga om förutsättningarna för prövningstillstånd förelåg .... Såvitt här är av intresse förutsatte det att ett prejudikatsintresse förelåg, något som helt saknades i målet eftersom det rörde rena bevisfrågor, eller att resnings- eller domvilloskäl fanns, eller ny bevisning. Inte heller de senare förutsättningarna förelåg. Utifrån gällande instruktion för riksåklagaren och tidigare tillämpning därav saknades således skäl för att begära prövning i HD av hovrättens frikännande dom. Målet mot Christer P rörde rena bevisfrågor. Om målet hade rört annan person än Olof Palme hade det knappast övervägts att överklaga hovrättens friande dom. Jonsson, och även Axel Morath, var dock inställda på att överklaga domen om någon av dem ansåg att det fanns en möjlighet till framgång. De formella förutsättningarna i instruktionen påverkade därför inte deras bedömning av frågan. Efter mycket noggranna överväganden bedömde Jonsson att det inte fanns förutsättningar för ändring i hovrättens dom. Axel Morath gjorde samma bedömning. Jonsson samrådde även med chefsåklagaren Anders Helin och byråchefen hos Riksåklagaren Jörgen Almblad, vilka hade fört målet i tingsrätten och hovrätten, och de hade samma uppfattning. Något formellt beslut att inte överklaga meddelades inte, men ställningstagandet offentliggjordes några dagar innan laga kraft och Lisbeth Palme informerades särskilt i samband därmed.

Torsten Jonsson upplyste även om att Lisbeth Palme tillsammans med två av sina söner hade besökt honom ungefär två veckor efter domen. Hon hade redogjort för sin uppfattning om domen, som hon ansåg felaktig.

Skadestånd

I anledning av den friande domen begärde Christer P hos Justitiekanslern, JK, skadestånd för att han hade berövats friheten under knappt tio månader. JK beslöt sedermera att staten till Christer P i ersättning för det lidande denne förorsakats genom frihetsberövandet skulle utge 300 000 kr (se JK-beslut 1990, D 1).

20

PK-Minnesanteckning nr 18.