wpu.nu

Sida:Nyh-1984-11-01-Kulturnytt Nr2 1984.pdf/4

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


samO

-

ett grand mera av band på och tryckfriheten har ett rätt att med lagens hjälp öva.

annat korrekt iv måste komma just ett ohämmat hruk av yttrande- och .

vore frestad att göra gränsen för återhållet på yttrande- och ändå trängre.

endast avseende de områden, vilka materiellt våld kan övas, egendom och liv, och lämna heoch friheten till allmänmeningens .

ju mer de, som vilja främja och tryckfriheten, avstå från lagens arm, desto visare tror handla.

lagliga tvånget på yttrande- och ger majoriteten monopol på känslighet och därtill tullskydd, ja för alla sina råa usanna utfall mot minoriteten.

yttrande- och tryckfrihetsmöjliggöra ej allas räts. De möjliggöra endast att majonormerar utrycken för minoriteövertygelse och gör sin tro och känsla till denna norm.

MOT ÅSIKTER ELLER SÄTTET ATT YTTRA DEM ÄRO SÅLEDES, TAGET, DE ENDA FARLIGA " I ETT SAMHÄLLE.

i förbigående vill jag på peka, först när all återstod av statens på regelsnärjd kontroll av åsikupphört då kunna vi hoppas att med upptaga striden mot det sista, av allt tvång över yttrandetryckfriheten nämligen den så allmänna meningens.

de, som tro på sanningens relati, borde dock aldrik kunna bli för. av nämnda frestelse att våldsamt sin saint id en viss sannings .

de veta också att det, som känneperioder av tillbakagång i kuljust är att något visst system, ofclbarhet förkunnas av majoriteten, materiellt våld uppehålles.

veta att varje framsteg däremot genom det fria ordets kritik av idealen.

Genom en minoritet, som genombrutit det materiella våldet eller opinionens välde för att skapa nya konstformer, nya vetenskapliga metoder, nya religiösa begrepp, nya rättstillstånd och samhällsordningar.

Sådana genombrott kalla vi kulturperioder.

Detta skulle inte någonsin kunna äga rum

utan att en skara individer funnes, så fulla av kraft, så oemotståndligt unga att de likt vårböljor svepte undan alla hinder och ryckte allt motstånd med sig i farten.

Sålunda blir småningom minoriteten oritet och - påtvingar då en ny minoritet de nya sanningarna i form av dogmer, vilka motsägelsen tvingas att tystna.

Minoriteten äger kanske alltid just sanning, som skulle varit komplementet eller korrektivet till den nya sanningen.

Endast den ensidiga uppfattningen att mynd ighetens uppgift i kulturens tjänst är att på grundval av vissa dogmer och lagar uppehålla ordning men däremot att främja framsteget, gör det möjligt man ännu diskuterar den satsen: att yttrande- och tryckfrihetens gräns uppdragas, icke blott där den allmänna ningen störes(lokala ordningsstadgor), utan där man dyrkar vissa, som absoluta ansedda sanningar.

Visar oss verkligen historien att det funnits sanningar, som varit farliga, emedan de kommit för tidigt?

Ja, för sina bärare, Kulturhistorien kan förtälja mycket om sådana för tidigt komna och därför ihjälfrusna lärkor.

Men för folken har faran alltid varit att vissa sanningar kommit alldeles för sent.

Men om banden på yttrande- och heten icke på längden bli effektiva, så kunna de förträffligt motverka den etiska och den intellektuella kulturen under generationer.

Det fria ordet blir sinidigt, och försåtligt.

Regelbindningar och tvång på yttrandeoch tryckfriheten kan, med ett ord DEMORALISERA.

Det kan hindra framsteget, hämma de livskraftiga impulserna, ödelägga de för kulturen verksammaste individerna.

C

mars-