wpu.nu

Sida:Nyh-1984-11-01-Kulturnytt Nr2 1984.pdf/6

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Runt den samlas männen, och låter bjudas av Kuuselabondens eget .

Det grova långbordet har plats för 60 personer, och det är dukat en dundrande fest.

Mitt i storstugan finns två luckor

nu är undanlyfta. En trappa leder ner i gårdens rymliga jordkällare.

Där förvaras potatis och andra livs. Och där är ett stort föråd av brännvin, och även en hel del från Frankrike.

I storstigans tak hänger långa raav nybakat bröd.

I den vägg som vetter mot forsen en mängd små blyinfattade föns, Genom dem hörs tydligt forsens dånande som bakgrundsmusik till öppna cldens sprakande.

Fosen sjunger om århundraden av här i det finska Östera .

har samlats i den gröna . Kuuselagårdens vackraste rum. en underbart vacker kakelugn i en marmor.

Eldskenet från kakelugnen ger fladskurcor mot de sammetsgörna ta.

Kvinnorna dricker rödvin, och viskar hemligheter i varandras öron, Det pratas mycket om alla fester som hållits i detta hus genom årens lopp.

Dörrarna ut till den stora altanen är öppna, och skum från forsarna stänker ända upp till altanen,

Forsen spelar sin vilda höstmclodi för kvinnorna i gröna salongen.

Nu börjar männen komma upp i övervåningen. Det blir dans i Kuuselagirdens salar.

Trötta gäster drar sig undan till rigot av de talrika gästrummen. Men de flesta festar till morgonrod naden inträder.

Husmor sitter med sina närmaste vänrier i den vita salongen. Det är husets vackraste rum. Och här finns en bländ. vit kakelugn i italiensk marmor.Och i detta rum finns värdfolkets sovalkov.

Solen stiger upp. Det är söndagmorgon. Det är tyst i Kuuselagården. Festen är slut. Solen leker med dimmor och skum i forsen, I Kuuselagården sover alla lugnt till forsens lekfulla brus och dån.

Men nu är det en solig söndagmorgon 1976. Snön blåser in i den gröna salongen genom de slående altandörrarna. De hänger lösa på sin gångjärn,

De kraftiga brädorna är bortslitna från golven. Den grönskimmrande kakolugnen är

delvis redan nerriven. Sönderslagen med slägga.

Kuuselagården är snart hara ett minne. Ett kulturhus i det finska Österbottens hjärta går mot sin undergång.

Men än sjunger forsen om århundraden av fest och dans. Den gamla bondekulturen försvinner.

Om jag ändå kommit hit till Kuuselagården några år tidigare. Då kanske den kunnat räddats,

Här i den vackra Kuuselagården kunde det ha blivit ett Kultur- och författarcentrum för hela Österbotten.

Men nu yr snön in genom bortslitna dörrar och fönster. En gammal vacker kulturgård i timmer ligger kall och tyst. Och vi får aldrig mer tillbaka denna bondekultur.tecknad efter ett fota. som revs 1976, låg i Ylistaro, i Finland.