wpu.nu

Sida:Pol-1986-03-01 2135 E9978-01-A Jan Andersson om iakttagelse av misstänkt person.pdf/1

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


Jan Andersson passerade i ärendet brottsplatsen i direkt anslutning till gärningen.

Han åkte som passagerare i personbil som framfördes av hans kamrat Leif Ljungkvist som också lämnat uppgifter för spaningsuppslag.

Jan Andersson delar helt uppfattning i alla viktigare avseenden med sin kamrat Leif Ljungqvist dock med några undantag.

Jan Andersson berättar:

I samband med att de hör skottlossningen så svänger Leif Ljungqvist runt i en taxisväng på Sveavägen och de stannar strax intill där mannen som sedermera visade sig vara statsminister Olof Palme.

Tråkigt nog så stannade Leif Ljungqvist bilen så en befintlig stolpe skymde sikten uppför Tunnelgatan mot Regeringsgatan.

Men Jan Andersson hann dock se gärningsmannen springa denna gata i nämnd längdriktning.

Medan Leif Ljungqvist ägnade sin uppsikt mot fru Lisbeth Palme så iakttog Jan Andersson istället en man  (Anders Björkman som direkt i samband med gärningen tog sin tillflykt till en närbelägen port.

Denne mans beteende verkade på Jan Andersson mystiskt och han fick det intrycket, att antingen var han helt chockad eller starkt påverkad av någonting.

Därför släppte inte Jan Andersson denna man ur sikte förrän en kvinnlig polis (Lena Löhr fick kontakt med mannen och började nedteckna uppgifter.

Jan Andersson är helt säker på, att mannen måste ha sett det mesta av själva gärningen. Denne man var enligt Jan Andersson klädd i en blå halvlång täckjacka samt ceps.

Den som Jan Andersson uppfattade som gärningsman och sprang Tunnelgatan mot Regeringsgatan uppskattar han till en ålder av cirka 40 år. Han var iklädd mörka kläder och Jan Andersson är också säker på han var iklädd en minst knälång ytterrock som fladdrade när mannen sprang precis som om den varit oknäppt.

Han var också svarthårig och barhuvad

På fråga om Jan Andersson såg något vapen blir svaret nej.