wpu.nu

Sida:Pol-1986-03-20 1200 D6770-01 Fr Lingheim om David Fredins anställning.pdf/2

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


vi inte lyssna på honom. Han rusade ut varje eftermiddag och köpte båda kvällstidningarna. De skulle han sparatill sina barnbarn, för de skulle bli historiska. kan nu inte erinra sig om David talade för eller emot Palme. Lingheim fick ofta telefon från Davids mamma, som ville höra hur det gick för sonen, Vid dessa telefonsamtal kom det fram att David hade haft politiska grubblerier. Han var livrädd för ryssar. Föräldrarna hade troligen varit i Ryssland och David hade då varit väldigt rädd att de skulle ta med sig biblar så att de skulle åka fast där. Han var också rädd för att ryssarna skulle överfalla Sverige. Han grubblade ständigt och bad även

Han orkade inte gå till arbetet trots att han hade endast ett par tre kilometrar, utan ofta tog han taxi.

kommer nu inte ihåg hur han reagerade efter mordet, om han var ledsen eller glad. Han hade emellertid ett enormt intresse för vad som stod i tidningarna. Det var liksom "grejen" att Palme blev mördad. Hon minns inte om han någon gång sagt att han tillhörde någon politisk organisation.

David hade några mystiska saker för sig och påstod en gång att han hade fått en läkare till kompis till vilken han försaann ibland då han var ledig. Läkaren skulle troligen bo någonstans i Värmland. I övrigt hade han inte några bekanta känner till. Ingen besökte honom på arbetsplatsen och han nämnde aldrig någon som hon minns. På arbetsplatsen var det troligen som han hade med.

Förfmodligen var det inte någon djupare vänskap, utan inskräkkte sig till samtal under arbetstiden.

beskriver David som mycket blek, mager och bortklemad. Han hade djupa grubblerier och svårt för att sova och var därför ofta trött. honom som smal, lite långsmalt ansikte, stora ögon och använde alltid glasögon, mörka ögonfransar, Han hade lite självlockigt hår, brunaktigt. sett honom bära peruk. Klädseln kommer hon inte ihåg mer än en gråaktig, vadderad rock samt att han ofta hade s.k. diplomatportfölj.

förevisas ett passfoto och säger med en gång att det är David, men då han arbetade på sjukhemmet var han betydligt smalare. Hon visas även de övriga bilderna av David och känner igen honom med anmärkningen att han bär peruk. Kläderna känner hon inte igen.

påpekar att det är mera sällan hon ser personalen i ytterkläder.