tagit upp någon vid Karl XII:s tore, att inga utryckningsfordon
hede hejdat honom på Stureplan och att ingen hade klivit på bussen och
By igen så som jag hade beskrivit. Han hade inte heller sett mig på
bussen. Nu::börjar bussföraren (förhöra mig. Han frågar har
många bakdörrar bussen har och det säger jag att jag inte vet. Han
säger att den bussen inte har något ljus vid förarsätet så att jag kunnet se hans ansikte, och jag säger att jag inte sett hans ansikte
men håret och att håret inte stämde, Sedan uppmanar Sundström mig att
lämna rummet och 181ja med till hans tjänsterum på sju trappor.
Väl uppe i Sundströms rum började han förhöra mig, sedan han låst
dörren inifrån. Nu var tonen en helt annan än vid vår första kaffestund. Han hade tänt en stark lampa och kollade att bandspelaren var
igång. Han förklarade att bussföraren hade till yrke att hålla reda.
på tider och att man därför måste tro på hans uppgifter. Han sa att
våra berättelser inte gick ihop, att vi inte varit på samma buss, och
det höll jag med om, men att det måste bero på attbytt med
någon annan.
Därefter tog Jan Sundström fram ett protokoll efter förhör medHon hade inte skrivit under det, men han ansåg att han
ändå skulle dra det. Enligtskulle jag inte ha varit på
teatern mordkvällen utan på måndagen i samma vecka. Den 28 februari
hade
varit ensam på teatern och efter föreställningen hade hon
gått ut på en restaurang med en väninna. Nästa dag hade hon träffat mig
och då hade jag berättat att jag varit på bio den 28 febribril
Nu började jag undra om jag var vid mina sinnens fulla bruk. Jag
bad att få låna telefonen för att. Sundström vägrade men
jag ringde ändå. Tyvärr var hon inte hemma. Jag sa att om det verk