wpu.nu

Sida:Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf/13

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


tagit upp någon vid Karl XII:s tore, att inga utryckningsfordon

hede hejdat honom på Stureplan och att ingen hade klivit på bussen och

By igen så som jag hade beskrivit. Han hade inte heller sett mig på

bussen. Nu::börjar bussföraren (förhöra mig. Han frågar har

många bakdörrar bussen har och det säger jag att jag inte vet. Han

säger att den bussen inte har något ljus vid förarsätet så att jag kunnet se hans ansikte, och jag säger att jag inte sett hans ansikte

men håret och att håret inte stämde, Sedan uppmanar Sundström mig att

lämna rummet och 181ja med till hans tjänsterum på sju trappor.

Väl uppe i Sundströms rum började han förhöra mig, sedan han låst

dörren inifrån. Nu var tonen en helt annan än vid vår första kaffestund. Han hade tänt en stark lampa och kollade att bandspelaren var

igång. Han förklarade att bussföraren hade till yrke att hålla reda.

på tider och att man därför måste tro på hans uppgifter. Han sa att

våra berättelser inte gick ihop, att vi inte varit på samma buss, och

det höll jag med om, men att det måste bero på attbytt med

någon annan.

Därefter tog Jan Sundström fram ett protokoll efter förhör medHon hade inte skrivit under det, men han ansåg att han

ändå skulle dra det. Enligtskulle jag inte ha varit på

teatern mordkvällen utan på måndagen i samma vecka. Den 28 februari

hade

varit ensam på teatern och efter föreställningen hade hon

gått ut på en restaurang med en väninna. Nästa dag hade hon träffat mig

och då hade jag berättat att jag varit på bio den 28 febribril

Nu började jag undra om jag var vid mina sinnens fulla bruk. Jag

bad att få låna telefonen för att. Sundström vägrade men

jag ringde ändå. Tyvärr var hon inte hemma. Jag sa att om det verk