wpu.nu

Sida:Pol-1986-12-05 EAE340-00-M Buss 43.pdf/2

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


om att jag ville tala med honom. En av hans "livvakter" sökte hejda mig genom att påpeka att länspolismästaren var strängt upptagen, Jag insisterade på att få ett samtal med honom och vi gick in i ett angränsande väntrum. Vi slog oss ned i en soffa medan vakterna stod bredvid. Efter att ha presenterat mig redogjorde jeg i detalj för hur jag- klivit på bussen vid Kungsträdgården och vad som hänt under bussfärden fram till hållplatsen vid Birger Jarlsgatan då mannen gick på. Länspolismästare Holmér avbröt mig flera gånger under min redogörelse och sa att man skulle ta mitt telefonnummer för att ringa upp mig senare. Jag blev då tvungen att förkorta skáldringen av vad jag sett på bussen för att i stället fråga Holmér:

Vill du inte veta vem det var?

Vem var det då?, sa länspolischefen.sa länspolismästaren till honom varpå han omedelbart reste sig från sin plats bredvid min och gick ur rummet och korridoren bort, tätt följd av sina vakter.

Jag fick intrycket att de fyra polismännen snarare bevakade än skyddade polismästaren. Enligt vad jag senare erfarit skaDen 29 oktober uppsöktelänspolismästare Holmer på polishuset i Stockholm sedan jag berättat föratt det kommit till min kännedom att Lisbet Palme lämnat sådana uppgifter som tydde på att det var

som avlossat det dödande skottet mot Olof Palme. Länspolismästare Hans Holmér förnelade då föratt hans. sammanträffande med mig gått till på det sättet som jag beskrivit ovan, Han skulle inte alls ha avlägsnat sis abrupt utan slutat sitt santal med mis med orden: "OK, vi ska ta och titta på det där".

Jag hävdar att denna version är osann, vilket de fyra Pokismännen torde kunna intyga. För mig var det en chock att länspolismästare Holmer inte ville ta någon notis om vad jag hade att berätta utan bara gick sin väg. Jag fick aldrig tillfälle att uppge signalement eller beteende eller någonting. Jag fick det bestämda intrycket att om jag kom