sin häktningsframställning och Gunnarsson försatts på fri fot. Av dessa artiklar framgår att det fortfarande fanns vissa misstankar mot Gunnarsson. Visserligen hade tidningen tidigare röjt Gunnarssons identitet. Oavsett detta var det enligt tingsrättens mening inte försvarligt att på nytt återge misstankar mot Gunnarsson, vilka misstankar uppenbarligen var svagare än de som fanns vid publiceringen den 18 - 19 mars 1986. Artiklarna skall i enlighet med juryns beslut bedömas som förtal.
Tingsrätten ifrågasätter inte att syftet med artiklarna varit att tillgodose ett stort informations intresse. Likväl måste det ha stått klart att publiceringen av artikLarna skulle komma att medföra allvarlig skada för Gunnarsson. Tingsrätten finner att påföljden för Näslund bör bestämmas till ett kraftigt bötesstraff.
I skadeståndsdelen har Gunnarsson, utöver vad som har upptagits ovan i samband med redovisningen av grunderna för hans talan, uppgett bl a följande: När han fick reda på Sklagarens beslut att han skulle försättas på fri fot lättade hans betryckta sinnesstämning något. När han sedan fick veta att hans namn och adress hade röjts i pressen fick han en chock. Han "smugglades ut" från polishuset och fördes under poliseskort bort från Stockholm. Den första natten tillbringade han hos släktingar som dock inte vågade låta honom bo kvar av rädsla för att detta skulle negativt påverka en affärsrörelse som de har på orten. Gunnarsson fick därför tidigt nästa morgon föras till ett nytt ställe: Inte heller hår kunde han stanna någon längre tid. På grund av det hat som riktades mot honom till följd av att hans identitet hade röjts, tvingades han att fortsätta sin ambulerande tillvaro med korta uppehåll på varje ort fram till mitten av april 1986, da han flyttade hem till sina föräldrar. Han vågade inte stanna kvar där heller på grund av de hot som förekom utan har fått fortsätta att flytta omkring fram till mars 1987, dock med längre uppehält än tidigare på varje plats. Han har levt under ständig rädsla att bli